Välj högst två till fyra dimensioner att arbeta med
De föregående kapitlen har presenterat nitton balansdimensioner. Tillsammans gör de många delar av det sociala livet synliga: medborgarskap, uppmärksamhet, fokus, kamp, relationer, identitet, klokskap, komplexitet, handling, emotioner, blomstring, mening, rytm, tid, möjlighet, kropp, risk, lek och äventyr. Poängen är inte att en person ska förbättra allt samtidigt. En sådan uppgift skulle göra komplexiteten till ett nytt prestationskrav.
En preliminär balansprofil är en avgränsad överblick över en konkret situation. Den hjälper dig att se vilka dimensioner som verkar mest betydelsefulla just nu och att välja högst två till fyra att undersöka vidare. Profilen är inte ett personlighetstest, ett mått på människovärde eller en medicinsk diagnos. Den är en prövbar arbetshypotes. Den ska kunna ändras när situationen, kunskapen eller resurserna förändras.
Balans är en pågående avvägning
I ABT betyder balans inte att alltid ligga i mitten mellan två ytterligheter. I vissa situationer behöver en person vila mer, i andra handla snabbt. I vissa relationer behövs större närhet, i andra mer distans. Balansering betyder att väga flera värden, behov, relationer och följder mot varandra i en bestämd situation. Det som är en rimlig avvägning kan därför se olika ut mellan människor och över tid.
En dimension kan innehålla ett underskott, ett överskott eller en blockerad balansering. Men orden ska användas försiktigt. Ett påstått underskott av social kontakt kan bero på brist på mötesplatser, diskriminering, omsorgsansvar eller negativa relationer. Ett påstått överskott av vila kan vara nödvändig återhämtning. En blockerad balansering betyder att någon ser en riktning men saknar resurser, mandat, stöd eller säkra villkor för att handla. Profilen ska därför alltid fråga både vad personen gör och vilka sociala förhållanden som gör handlingen möjlig eller svår.
Tre sociologiska kontroller
C. Wright Mills sociologiska fantasi förbinder biografi och historia. Ett privat bekymmer kan vara personligt erfaret och samtidigt hänga samman med arbetsmarknad, bostäder, familjeformer, teknik eller andra samhällsförändringar. I balansprofilen innebär detta att varje vald dimension ska prövas på mer än en nivå. Om tid upplevs som ett personligt problem behöver även arbetstider, transporter, omsorg och digital tillgänglighet undersökas.
Leonard Pearlin och hans kollegor beskriver stress som en process där livshändelser, varaktiga belastningar, roller, ekonomiska villkor, självuppfattning, socialt stöd och hanteringsresurser hänger samman. Poängen för balansprofilen är att inte behandla en belastning som en isolerad egenskap. Samma krav kan få olika följder beroende på resurser, stöd och tidigare belastningar. Profilen behöver därför innehålla både det som belastar och det som skyddar.
Intersektionalitet utvecklades för att analysera hur maktordningar och sociala positioner verkar tillsammans. Devon Carbado, Kimberlé Crenshaw, Vicki Mays och Barbara Tomlinson beskriver intersektionalitet som ett analytiskt redskap med rötter i svart feminism och kritisk rasteori. I balansprofilen betyder det att kön, klass, rasifiering, funktion, ålder och andra positioner inte bör läggas till som separata bakgrundsfakta om de tillsammans förändrar situationen. En miljö kan exempelvis vara tillgänglig på ett sätt men otillgänglig på ett annat. Den konkreta kombinationen av villkor måste undersökas.
Avgränsa situationen före profilen
Syfte: Att hindra att balansprofilen blir en allmän värdering av hela livet.
Gör så här:
Välj ett konkret återkommande problem eller en situation. Beskriv när och var den uppstår.
Skriv vilka personer, grupper, organisationer eller institutioner som direkt påverkar situationen.
Markera en belastning och en resurs som redan finns där.
Formulera vad du vill förstå bättre. Vänta med att bestämma lösningen.
Eftertanke: Är det nu tydligt vilken del av livet profilen gäller och vad som ligger utanför den?
Begränsning: Välj högst en situation. Om flera akuta problem pågår samtidigt kan professionellt stöd behövas för att prioritera.
De nitton dimensionerna
Läs frågorna som möjliga perspektiv på den valda situationen. Du behöver inte besvara allt utförligt. Skriv kort där en dimension verkar ha tydlig betydelse. Lämna resten. Målet är att upptäcka samband och sedan begränsa arbetet.
Välj två till fyra dimensioner
Urvalet ska vara litet nog för att gå att använda. Två dimensioner kan räcka om de fångar en tydlig relation, exempelvis tid och kropp eller relation och identitet. Tre eller fyra kan behövas när en situation formas av flera nivåer. Fler än fyra gör det svårare att avgöra vad som ska prövas först och ökar risken för att profilen bara blir en beskrivning av allt som är svårt.
Välj inte automatiskt den dimension där självkritiken är starkast. Fråga i stället vilken dimension som har tydlig koppling till situationen, vilken som kan påverka flera andra och vilken som har tillräckliga resurser för ett säkert första försök. I huvudmanuset beskrivs en sådan dimension som ett ankare: en förändring som kan få följder i flera delar av livet. Det är en hypotes som måste följas upp, inte en garanti om stora effekter.
Livsvillkor bakom profilen
Syfte: Att kontrollera om de valda dimensionerna påverkas av villkor som inte kan ändras genom individuellt självarbete.
Gör så här:
Välj högst tre områden: boende, arbete eller studier, ekonomi, utbildning, vård, diskriminering, omsorgsansvar eller fysisk miljö.
Markera en omständighet som belastar och en som skyddar i de valda områdena.
Koppla varje omständighet till någon av de två till fyra dimensioner du har valt.
Skilj en liten handling du själv kan pröva från en fråga som kräver en relation, organisation eller institution.
Eftertanke: Förändrades tolkningen av profilen när livsvillkor och ansvarsfördelning blev synliga?
Begränsning: Kartläggningen är inte en hälsodiagnos. Akut eller allvarlig ohälsa kräver professionell bedömning.
Tillhörighet kan både bära och belasta
Grupper ger inte bara sällskap. De kan ge identitet, språk, praktisk hjälp, erkännande och möjligheter att handla. Forskningen bakom Groups 4 Health visar att arbete med sociala identiteter och grupptillhörigheter kan minska ensamhet och social oro i vissa sammanhang. Resultatet innebär inte att vilken gruppkontakt som helst hjälper. En grupp kan också ställa motstridiga krav, begränsa handlingsutrymmet eller utsätta en person för dominans.
Det är också viktigt att skilja social isolering från upplevd ensamhet. Isolering gäller nätverkets faktiska omfattning och kontaktmönster, medan ensamhet gäller erfarenheten av att relationerna inte motsvarar behovet. De kan sammanfalla men behöver inte göra det. En balansprofil bör därför fråga både vilka relationer som finns, vilken kvalitet de har och vilka materiella eller institutionella hinder som påverkar möjligheten att delta.
Gruppidentiteter som stöd och belastning
Syfte: Att undersöka hur tillhörighet påverkar identitet, blomstring och möjlighet att handla.
Gör så här:
Lista högst fem grupper som är viktiga i den valda situationen. Det kan vara familj, vänner, arbete, studier, förening, religion eller en digital gemenskap.
Skriv kort vilken tillgång varje grupp ger: stöd, kunskap, erkännande, ansvar, praktisk hjälp eller inflytande.
Skriv också om någon grupp skapar motstridiga krav, utsatthet eller begränsning.
Välj bara ett återanknytningssteg om det finns en grupp som är tillräckligt trygg och relevant.
Eftertanke: Visar profilen brist på tillhörighet, konflikt mellan tillhörigheter eller närvaro av en grupp som redan är en resurs?
Begränsning: Den förenklade bokövningen är inte densamma som den manualiserade interventionen Groups 4 Health. Mer grupptillhörighet är inte alltid bättre; negativa och dominerande relationer måste räknas med.
Skilj isolering från ensamhet
Syfte: Att välja rätt nivå när profilen pekar mot relationalitet eller blomstring.
Gör så här:
Sätt ett ord på det som saknas mest: faktisk kontakt, känslomässig närhet, praktiskt stöd, erkännande, trygghet eller möjlighet att delta.
Beskriv nätverkets faktiska omfattning och hur ofta kontakt sker, utan att anta att många kontakter automatiskt betyder närhet.
Notera om otrygghet, kostnad, hälsa, diskriminering, transport eller negativa relationer begränsar kontakten.
Koppla bristen till ett möjligt steg på rätt nivå: individ, relation, grupp eller institution.
Eftertanke: Behöver nästa steg öka mängden kontakt, förändra kvaliteten i en relation eller undanröja ett strukturellt hinder?
Begränsning: Social isolering och upplevd ensamhet är närliggande men inte samma sak. Mer kontakt kan försämra situationen om relationerna är negativa eller otrygga.
Från profil till mjuk formulering
När två till fyra dimensioner har valts behöver de bindas till den avgränsade situationen. En tjock formulering tar med tillräckligt många sociala relationer och villkor för att undvika en rent individuell förklaring. Den är samtidigt avgränsad så att den går att pröva. Tjock betyder därför inte lång eller fullständig. Det betyder att de viktigaste mellanleden skrivs ut.
En mjuk sociologisk formulering är tillfällig. Den kan exempelvis ange att ett tidsproblem förstärks av arbetsplatsens tillgänglighetskrav och brist på ostörd återhämtning, medan en viss relation ger stöd. Formuleringen säger inte vad personen är. Den beskriver vad som verkar hända i en situation och vilken fråga som bör prövas. Den får ändras när utfallet inte stämmer med förväntningen.
En tjock men avgränsad formulering
Syfte: Att samla profilen i en prövbar sociologisk arbetshypotes.
Gör så här:
Skriv situationen: När detta händer, var sker det och vilka är närvarande?
Välj högst två mekanismer från dina prioriterade dimensioner. Skriv hur de förstärker eller blockerar varandra.
Lägg till ett socialt villkor som belastar och en resurs som skyddar eller möjliggör handling.
Fyll i: När … händer i … förstärks det av … och …; det begränsas eller skyddas av …; därför vill jag först pröva eller undersöka …
Läs formuleringen och stryk allt som inte behövs för nästa fråga eller försök.
Eftertanke: Går formuleringen att ändra om observationen eller försöket ger ett annat resultat?
Begränsning: Använd högst ett problem och två mekanismer. Formuleringen är en arbetshypotes, inte en diagnos eller en slutlig sanning om dig själv.
Lägg till eller ta bort en praktik
Huvudmanuset skiljer mellan via positiva och via negativa. Via positiva betyder att lägga till en praktik som kan öka balanseringen. Via negativa betyder att ta bort eller minska en praktik som vidmakthåller en obalans. De två vägarna kan behövas samtidigt, men första försöket bör vara litet. Om kropp och tid är prioriterade kan en tillagd promenad sakna effekt om mobilen fortfarande förlänger arbetsdagen. Om relation och lek är prioriterade kan borttagen skärmtid sakna effekt om det inte finns någon tillgänglig gemenskap att återknyta till.
Ett första balanseringsförsök
Syfte: Att omsätta den preliminära profilen i en liten förändring som går att följa upp.
Gör så här:
Välj en av dina prioriterade dimensioner som första arbetsområde.
Bestäm om du främst behöver lägga till en stödjande praktik eller minska en praktik som vidmakthåller problemet.
Skriv vilka andra personer, resurser eller institutioner som försöket är beroende av.
Gör försöket tillräckligt litet för att kunna prövas utan att hela vardagen organiseras om.
Bestäm när du ska följa upp förståelse, genomförbarhet, kontakt, lättnad och oönskade följder.
Eftertanke: Påverkade försöket bara den valda dimensionen, eller förändrades även någon av de andra prioriterade dimensionerna?
Begränsning: Ett misslyckat försök visar inte att personen saknar vilja. Formuleringen kan vara fel, resursen otillräcklig eller förändringen bero på en aktör som saknas.
Profilen ska kunna ändras
Efter uppföljningen finns flera rimliga utfall. Försöket kan ha gett stöd åt formuleringen. Det kan ha visat att en annan dimension är viktigare. Det kan ha gjort ett organisatoriskt hinder tydligare. Det kan också ha försämrat situationen och därför behöva avbrytas. En balansprofil blir användbar först när den får revideras.
Det viktiga är inte att nå en fullständig profil. Det är att välja en hanterbar del av en komplex situation, behålla sambandet mellan biografi och samhälle och fördela ansvaret där det hör hemma. Två till fyra dimensioner räcker som början. I nästa del av boken flyttas tyngdpunkten från orientering till socioaskes: hur sociala regler, praktiker, allierade, miljöer och experiment kan stödja förändring över tid.
Begreppsöversikt
Översikten upprepar de begrepp som bär kapitlets resonemang och övningar.
Balansprofil. en preliminär överblick där högst två till fyra balansdimensioner väljs för fortsatt arbete; den är inte ett personlighetstest.
Balansering. en situationsbunden avvägning mellan behov, värden, relationer och följder, inte ett krav på att alltid ligga i mitten.
Blockerad balansering. en situation där en riktning är synlig men resurser, stöd, mandat, maktförhållanden eller säkerhet hindrar handling.
Sociologisk fantasi. Mills förbindelse mellan biografi och historia samt mellan privata bekymmer och samhälleliga frågor.
Stressprocess. Pearlins modell där belastningar, roller, resurser, socialt stöd, hantering och självuppfattning påverkar varandra över tid.
Intersektionalitet. ett analytiskt redskap för att undersöka hur flera maktordningar och sociala positioner verkar tillsammans i en konkret situation.
Mjuk sociologisk formulering. en tillfällig och prövbar arbetshypotes om en situation, inte en diagnos eller identitet.
Tjock men avgränsad formulering. en beskrivning som tar med de viktigaste sociala mellanleden men begränsar sig till det som behövs för nästa fråga eller försök.
Via positiva. att lägga till en praktik som kan stödja en högre balansering.
Via negativa. att ta bort eller minska en praktik som vidmakthåller en obalans.
Referenser
Berglund, A. (2026). Sociologisk terapi och diagnostik. Opublicerat manuskript.
Carbado, D. W., Crenshaw, K. W., Mays, V. M. & Tomlinson, B. (2013). Intersectionality: Mapping the movements of a theory. Du Bois Review, 10(2), 303–312. https://doi.org/10.1017/S1742058X13000349
Haslam, C., Cruwys, T., Chang, M. X.-L., Bentley, S. V., Haslam, S. A., Dingle, G. A. & Jetten, J. (2019). GROUPS 4 HEALTH reduces loneliness and social anxiety in adults with psychological distress: Findings from a randomized controlled trial. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 87(9), 787–801. https://doi.org/10.1037/ccp0000427
Mills, C. W. (1959). The Sociological Imagination. Oxford University Press.
Parigi, P. & Henson, W. II. (2014). Social isolation in America. Annual Review of Sociology, 40, 153–171. https://doi.org/10.1146/annurev-soc-071312-145646
Pearlin, L. I., Lieberman, M. A., Menaghan, E. G. & Mullan, J. T. (1981). The stress process. Journal of Health and Social Behavior, 22(4), 337–356.
Umberson, D. & Donnelly, R. (2023). Social isolation: An unequally distributed health hazard. Annual Review of Sociology, 49, 379–399. https://doi.org/10.1146/annurev-soc-031021-012001
Världshälsoorganisationen. (2025). Social determinants of health. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/social-determinants-of-health