“Never was anything great achieved without danger.” ― Niccolo Machiavelli
“Triviality is evil - triviality, that is, in the form of consciousness and mind that adapts itself to the world as it is, that obeys the principle of inertia. And this principle of inertia truly is what is radically evil.” ― Theodor W. Adorno, Metaphysics: Concept and Problems
What if I told you insane was working fifty hours a week in some office for fifty years... at the end of which they tell you to piss off? Ending up in some retirement village... hoping to die before suffering the indignity of trying to make it to the toilet on time. Wouldn't you consider that to be insane? Garland Greene i Con Air.
I detta avsnitt behandlas balansdimensionerna risk, lek och äventyr.
Risk: Tryggt risktagande: en ontologisk trygghet till sin omgivning och sig själv som stödjer produktiva och äventyrliga risker för medborgarskapet.
Lek: Lekifierad spelfullhet: där lekar och spel används för att sökande efter det goda livet.
Äventyr: Spontaniserad rutin: rutiner som möjliggör äventyr.
Spelifiera livet. Psykologen McGonigall har gjort den sociologiska iakttagelsen att lockelsen till spelvärldar säger något om hur samhället brister (2012). Det är inte tillräckligt med lek eller spel i samhället förutom just i spel och gambling. Mcgonigall som menar att kan spelifiera sitt liv med att ha ett episkt mål, en avatar, fiender, allierade, uppdrag, uppgradering, verktyg och powerups (Mcgonigall, 2012). Spelifiering i verkliga livet behöver man hitta verkligt episka mål som kan vara komplexa problem. För att designa din spelupplevelse väl behöver du ge dig själv utmaningar på rätt nivå för att samla på vinster och bygga momentum (Collins, 2004). Spelfullhet är ett kognitivt och emotionella tillstånd där ett karaktärsdrag är att man gillar utmaningar (McGonigall, 2012). Utmaningar som något som bejakas och blir en positiv upplevelse. Man kan uppleva en ”akut optimism” om spelet är designat väl, där man känner att man kan klara större och större utmaningar i livet.
Viktigt är att det ska vara en eudaimonisk spelifiering, inte en hedonistisk som dominerar i samhället. Ha ett lekfullt förhållningssätt när du diskuterar olika problem i samhället, i stället för att ta det som en kränkning om någon tycker annorlunda än dig.
Lekifiera livet. Lek är mindre fokuserat på tävlingsaspekten. I leken finns mer av det spontana och låtsasande för humor. Kreativa lekfulla gemytligheter ser Illich som ett ideal (1973). Skapa kreativa gemenskaper där du med andra skapar saker.
Ta del av kultur är ett sätt att del av andras lekar, eller slutresultatet av deras lek med en färdig bok.
Sök efter den ”allvarliga” leken som finns i svår njutning som komplex kultur eller komplex problemlösning. Det är en lek i att på olika sätt försöka lösa eller förstå det man står framför.
Karnevalisera livet. Karnevalen och festen har varit en central praktik för människor att uppleva något bortom det vanliga. Det karnevaliska där spontanitet och det festliga kan komma fram. Få in det karnevaliska i medborgarkampen och privatkampen. Lekfullhet gör att människor kan slappna av och gör att mindre står på spel. Fokus blir mindre på en hård tävlan som en debatt kan vara som är en form av spel. Med leken kan det mer avslappnade förhållningssättet komma fram, samtidigt som man ändå tar det på allvar.
Äventyrifiera livet. Spelifiering och äventyr är väldigt nära varandra speciellt när spelifiering är riktad mot ”episka mål” (McGonigall, 2012). Äventyrifiering är att vara i kontakt en heroisk dimension och när det står något på spel i livet framför allt bortom en själv, helst grundat i en medborgarkamp. Det finns olika sätt att skapa pseudoäventyr som egentligen är förplanerad, klichéartade, turistifierade (turism och sportevenemang) (Berglund, 2026, Taleb, 2012) och destruktiva. Det finns olika aktiviteter som människor fyller sina liv med som ett tag kan göra att man undviker känslan av uttråkning: olika små projekt som att renovera ett hus i onödan små projekt från olika draman i privatkampen. Men till slut kommer en uttråkning att nå oss eller om man inte är medveten om det så är det den man känner. Den uppstår tydligt på jobben som det finns en stödjande diskurs kring att det är upprepande osv. Men relationer är ofta tråkiga för att personerna i relationen inte är inne i ett äventyr. Det märks i att relationen tystnar- det finns inte så mycket att säga. Det tyder på att man står utanför civilisationens dialog där det finns så mycket att kommunicera om. Äventyrifieringen kan fås genom att dras in i medborgarkampen där finns riktiga äventyr åt alla att ta del av.
Äventyrifiering kan börja i det lilla. Bjuda hemma människor. Ta initiativ till flera möten. Gör något nytt. Gör något som kräver mod. Att ta sig an en sport kan vara en början men kan inte vara slutet på äventyrifiering. De som springer maraton är inne i pseudoäventyr där en enorm ansträngning inte leder till något positivt utfall för resten av samhället. Tvärtomhandlingar är ett annat sätt att få in mer äventyr. Ett annat sätt är att våga möta människor som dem är och inte skydda sig bakom kallprat eller artig distans.
Starta nya projekt. Projekt är rum i där vi kan inleda större arbeten. Äventyr kan aldrig vara korta. Äventyr som vi tar del av i filmer och på sociala media är för korta för att vara äventyr, det tar oss inte ur vardagen. Längre projekt, mål och strävande är vad som kan utvecklas till äventyr. Det finns något större som tar oss ur vardagen som lunkar på och samtidigt ger en mening åt nuet.
Mod. En del av moderniteten är tendensen att planera och tänka mycket (Paulsen, 2020). Roland Paulsen gör iakttagelsen att vårt tänkande och ofta övertänkande följer som en konsekvens av att samhället utformas mer till att det finns så mycket som kan planeras (2020). Med jordbruk, egna karriärer, öppenhet om vad man kan göra för livsval finns det en öppenhet. Detta skulle kunna vara en potential för ett eget äventyr eftersom vi inte är bundna av starka konventioner i att stanna på en plats eller inom ett yrke. Men det som händer är att vi kan låsa oss och bli försiktiga för att riskminimera för att vi ser massa misstag som kan begås. Det gör att livet krymper. Dostojevskij skrev att tänkande är en sjukdom. Detta kan absolut gå till överdrift och är lätt hänt när det finns stora förväntningar på att vi ska tänka och planera. Modet gör att vi kan lära oss under vägen av de strävande vi tar på os. Kasta sig in och experimentera i stället för att stanna vid planeringsbordet.
Läsning. Läsning är en aktivitet där vi kan ta oss an större projekt. Med böcker kan vi möta mycket mer information. Det finns plats för att vi ska kunna få många stora upplevelser. Vi kan lära oss på djupet om ämnen som vi inte kan med korta klipp. Vi kan med läsning ta del av någons tankar som har marinerats och förfinats i flera år, som har kokats ned för oss till de mest klara tankar den författaren kunde åstadkomma. Ännu starkare blir det när läsningen är till för att lära sig något om världen som är kopplad till olika strävande eller kall.
Vildifiering. Henry David Thoreau skrev:
We need the tonic of wildness...At the same time that we are earnest to explore and learn all things, we require that all things be mysterious and unexplorable, that land and sea be indefinitely wild, unsurveyed and unfathomed by us because unfathomable.
Vildifiering i en sociologisk bemärkelse är att söka det vilda och obekanta, ovanliga i det sociala. Detta finns i sprickorna av det vanliga, där cementen har börjat krackelera, där ogräsen börjat ta sig fram i det perfekt klippta gräset. Vildifieringen är en metafor för att säga att man ska hitta en egen väg som inte har vandrats för. Den egna vägen kan idag vara att varandra på gamla stigar för de inte vandrats på länge och har hamnat i ett nytt perspektiv. Dessa vandringar på gamla stigar kan man göra genom egen läsning. Det vilda kommer fram i att man börjar skapa sig en egen läskatalog som är unik för en själv. När man inte följer en specifik läroplan utan följer sin nyfikenhet och vad som behövs för de uppgifter man ställs inför i sitt äventyr. Vildifiering är att söka sig mot det som är mer rough och inte lika estetiserat och designat eller gentrifierat.
Sträva efter meningsfull fara. Nietzsche har skrivet att
“Danger alone acquaints us with our own resources, our virtues, our armor and weapons, our spirit, and forces us to be strong.”
“The secret for harvesting from existence the greatest fruitfulness and the greatest enjoyment is: to live dangerously!”
Fara kan alltså ses som en resurs för att hitta vår kraft. Många slösar bort faran på meningslösa risker och faror, där faran inte kan leda till särskild mycket personlig utveckling förutom lärdomen att inte göra om exakt det man gjorde. Äventyr har oftast ett mått av fara. Är det ingen fara eller risk, inget som står på spel är det svår att ta kalla det för ett äventyr.
Flanören. Flanören är i stark kontrast till turisten (Taleb, 2012, Simmel, 1971). Flanören omfamnar äventyret och är öppen för det oväntade och oplanerade. Flanören planerar in för det oplanerade. Staden blir en plats för äventyr, de sociala mötena blir grunden för äventyret. Äventyret är alltså något i grunden socialt och kommer få dess former, konturer, innehåll och grad av intensitet från de sociala interaktioner, praktiker, diskurser som finns i samhället.
Gör något nytt. Många människor går vecka efter vecka utan att lära sig eller göra något nytt. Samma gamla vanliga aktiviteter som följs av samma tankar. Människor behöver stöd av nya aktiviteter för att få in nya tankar i livet.
Självbindningstekniker. Satsa på en nyckelvana som kan sprida sig genom ditt liv, skapa emotionell energi och nystart. Läsning om du är i skolan, motion etc, gå ut på promenad, vara med i en social aktivitet varje vecka.
Rutinisering och ritualisering. Rutinisering som begrepp inom sociologi har mest känt använts av Weber i frasen ”rutiniseringen av karisma”. Här används rutinisering bredare så fort en form av vana byggs som bygger olika rutiner som guidar människor i deras vardag. Rutiner är centralt för ett meningsfullt liv. De behövs för en ontologisk trygghet (Giddens, 1991) och de är återkommande att stora prestationer, genombrott och kreativitet kommer genom vanan att arbeta ofta och kontinuerligt som tex i Nietzsches eller Darwins liv (Chambliss, 1989, Collins, 2000) Till exempel rutin att hamna i djupt fokus är centralt för att skapa nytt (Newport, 2016). Rutin är alltså kopplad till kreativitet på fundamentalt sätt.
Tryggt risktagande
Medborgerligt risktagande. Vad är skillnaden på medborgerligt risktagande och clichérisktagande? Medborgerligt risktagande är att ge sig in i den offentliga debatten och riskera att ha fel. För detta behöver man försöka fånga komplexiteten i olika samhällsfrågor. Medborgerligt risktagande är framför allt olika former av politisk handling, att man ger sig in i medborgarkampen där det finns en risk att man inte vinner, och att man misslyckas med att göra det bättre för sig själv och andra människor. Medborgerligt risktagande kan även göras genom projekt och företagande där det gemensamma goda är centrerat.
Ta små risker och bygg på momentum. Testa på låg nivå för att skapa vinster och öka emotionell energi (Collins, 2004). Exempelvis prata med folk i kollektivtrafiken eller i offentligheten. Ta flera chanser. Jobba hårt mot meningsfulla episka mål. Utsätt dig för slumpen. Experimentera.
Delvis offer. Vi kan betrakta oss som ett offer till en viss grad, men låter man den självbilden individuellt och kollektivt odlas för starkt kommer detta skapa problem. Att gå in i en offerroll är också att minska den agens man ser på sig själv, ser man sig för mycket som ett offer kommer det gör att man minskar sin agens. Man kan dock oftast ha nytta av att delvis betrakta sig som ett offer i varje situation, för det leder till att vi har synen att vi har en partiell agens. Vi är delvis ett offer för omständigheterna, men vi kan göra något åt det, speciellt om vi kan ändra vissa centrala delar av omständigheterna.
Ontologisk trygghet övningar (Giddens, 1991). Ritualer för trygghet som coping mekanismer i vardagen. Vilka ska dessa vara? Positiv-riskorientering-tumregeln (Furedi, 2019). Ge inte in för rädslan, detta är ofta överbetonat (Furedi, 2019).
Beteendeexperiment att testa är: Gör något som du är lite rädd för. Gör något som du är mycket rädd för. Välj något syfte bortom dig själv som tvingar dig att vara modig på olika sätt. Positiv riskorientering stärks om det finns ett syfte bortom dig själv. Detta vet alla om, att vi kan vara modigare om det är någon som är i akut fara.
Reflektera när risker vi tagit påverkat oss och andra negativt eller positivt. Hur kan du få in mer av risktagande som varit positivt för dig och andra i ditt liv? Det kan vara att säga vad man tänker på ett jobbmöte, eller att ta initiativ till en vänskap eller romantisk relation.