The cure to complexity is simplicity. That is why the ur-heuristic informing all heuristics is, Keep It Simple.” Flyvbjerg, 2021
"The mind is its own place, and in itself can make a heaven of hell, a hell of heaven." – John Milton
Make mistakes of ambition not mistakes of sloth. Develop the strength to do bold things, not the strength to suffer. - Machiavelli.
“For action is indeed the sole medium of expression for ethics.” ― Jane Addams, Democracy and Social Ethics
“Men of today seem to feel more acutely than ever the paradox of their condition. They know themselves to be the supreme end to which all action should be subordinated, but the exigencies of action force them to treat one another as instruments or obstacles, as means. The more widespread their mastery of the world, the more they find themselves crushed by uncontrollable forces. Though they are masters of the atomic bomb, yet it is created only to destroy them. Each one has the incomparable taste in his mouth of his own life, and yet each feels himself more insignificant than an insect within the immense collectivity whose limits are one with the earth's. ― Simone de Beauvoir, The Ethics of Ambiguity
“Well-informed cynicism is only another mode of conformity.” ― Max Horkheimer, Eclipse of Reason
“They're talking about things of which they don't have the slightest understanding, anyway. It's only because of their stupidity that they're able to be so sure of themselves.” ― Franz Kafka, The Trial
“In the middle of the journey of our life I found myself within a dark woods where the straight way was lost.” Dante
Allt är svårt innan det blir lätt." - Johann Wolfgang von Goethe
“We don't receive wisdom; we must discover it for ourselves after a journey that no one can take for us or spare us.” Proust
All men are intellectuals, but not all men have in society the function of intellectuals. Antonio Gramsci
I detta avsnitt kommer balansdimensionerna klokskap och komplexitet behandlas.
Klokskap: Reflexivt handlande: en balans mellan handling och reflektion i olika former som exempelvis bildning, medvetandefiering (Freire, 2000), paktivitet (Bornemark, 2020) och kynism (Sloterdijk, 1984).
Komplexitet: Simplexitet: en balans mellan enkelhet och komplexitet, som ett sätt att hantera att leva i ett komplext system med genuin osäkerhet.
Bli en organisk intellektuell. Att vara intellektuell har blivit något som få identifierar sig som. Gramsci (1971) menade att detta är ett problem och menade att alla bör sträva efter att vara ”organiska intellektuella” i bemärkelsen att man kan ha ett vanligt jobb och ändå vara intellektuell och sträva efter en intellektualism i sitt tänkande. Det finns dock flera ovanor hos personer som gör anspråk på intellektualism som gjort att det hamnat i dålig dager hos vissa som gör att man lyfter fram sunt förnuft i stället. Den intellektuelle kan vara en över-specialiserad ”fackidiot”, akademiserad utan att vara en bildad ”scholar”, tvärsäker i sina slutsatser, vilja till kamp över deliberation i offentligheten, överskattar sitt eget kunnande (Tetlock, 2015), blind för sina egna övertygelsespiraler som färger ens slutsatser till ibland ren dogmatism (Friedman, 2020), hög analytisk nivå men bristande klokhet, låg bildningsnivå eller att man är dumbildad där bildningen är rätt tom och görs mest för att visa kulturellt kapital och symbolisk makt, en ton som kan vara nedlåtande, vara en nyttig idiot, inte ha tillräckligt med värdenyfikenhet som gör att ens åsikter är fast i en viss övertygelse osv.
Oavsett allt detta är intellektualism något att sträva mot men det behöver göras med ödmjukhet och medvetenhet om hur mycket som kan gå fel när vi försöker tänka. Den organiske intellektuella har flera fördelar mot den specialiserade intellektuelle som har det som ett yrke. Den organiske intellektuella har ett annat jobb som sitt levebröd som gör att den inte behöver vara lika beroende av ett visst åsiktspaket som en åsiktsentreprenör. Den organiske intellektuella är grundad i något annat mer konkret än abstraktionen som kan uppstå att bara vara intellektuell. Dessutom känner man ofta samhället mer starkt eftersom ens jobb kan var hårt, i jämförelse med den avbetalade intellektuelle som kan ha ett rätt bekvämt liv. Det ska sägas att fristående intellektuella som har sökt skydd inom en intresseorganisation kan känna av tyngden från samhället. Men för den stora merparten av de som gör anspråk på att vara intellektuell kan man ta stöd av bekvämlighet i ett mediaföretag eller intresseorganisation.
För att vara en organisk intellektuell behöver man upphöja det intellektuella livet som något gott. Det inkluderar reflektion av olika slag som läsning, skrivande, konversationer, diskussioner och debatter. Det inkluderar försök att bilda sig, med andra ord att man omfamnar ett intensivt lärande liv. Det är många som framställer sig om intellektuella men har bristande epistemisk ödmjukhet. Ett av de största problemen är att när man lärt sig något blir man för säker på att man har lösningen och sett igenom världen, som kallats för naiv teknokratisk realism (Friedman, 2020).
Hitta sätt att ta del av debatten. För att ta del av forskningsdebatten behöver man bli en läsare. Läsa facklitteratur och magasin som återger forskning. Att läsa studentlitteratur och textböcker är böcker som de flesta kan unna sig en eller två i månaden i stället för ett streaming-konto, men för alla öppnar biblioteket upp massor av möjligheter.
Kommunicera med andra som inte tänker som du. Statsvetaren Bo Rothstein har sagt: ”Ett generalrecept för att bli dum i huvudet är att bara prata med såna som tycker som en själv.” Denna insikt speglar hur forskarsamhället är byggt som kan beskrivas som ett organiserat tvivel. Det som gör att forskare kan komma fram till nya insikter är inte att de själva är så smarta, utan för att de tvingas möta andra forskare som tänker lite annorlunda, med andra perspektiv andra förmågor som tvingar forskaren att vässa sina egna förmågor. Det är ett exempel på människans distribuerade kognition, vi når vår potential som tänkande varelser när vi utmanas på rätt sätt. Problemet med dagens offentlighet är att många debatter är så fokuserade på att vinna så att de inte blir en plats för att lära sig tillsammans och stödja varandras tänkande. För att få ut mest av diskussioner och debatter du hamnar gå in med förhållningssättet att den andre kan lära mig något, antingen om svagheten i mitt eget tänkande, otydligheten i mitt eget tänkande, eller att man haft fel, har missat en del av komplexiteten. Detta kan kännas ovant eftersom det är normaliserat att ge intryck av att man är helt säker på sin sak. Ett annat problem i dagens offentlighet är att man möter varandra som i ett ”skyttegravskrig” där man visserligen möter andra sidans argument. Men det görs med en attityd av strid och vilja att vinna över att lära sig.
Värdenyfikenhet och vetenskapsnyfikenhet. Dan Kahan har visat att de med längre utbildning kan i USA polarisera runt kontroversiella frågor mer än de med kortare utbildning (2017). Detta mönster behöver inte stämma i alla länder, men det pekar på risken som finns med att även de med lång utbildning kan vara starkt polariserade i olika frågor och kan använda sin förmåga till tänkande för att bekräfta sin identitet i stället för att lära sig om frågan (Kahan, 2017). Vetenskapsnyfikenhet föreslår Kahan som botemedel där man strävar efter att njuta mer av att bli överraskad av ny information i stället för att känna sig hotad av ny information för det kan leda till att man upptäcker att man har fel. Även de som hänvisar till forskning behöver inte vara vetenskapsnyfikna, utan forskningen är bara strategiskt använt för att bekräfta sin egen övertygelse. Vetenskapsnyfikenhet öppnar upp för att vi kan vara ödmjuka med att vi inte vet exakt och att processen av att lära sig nytt kan vara spännande. Värdenyfikenhet är en liknande öppenhet riktat mot värden och etik (Berglund, 2026). Värdenyfikenhet gör att man kan ha en öppenhet mot att upptäcka olika värden, väga olika principer mot varandra, upptäcka hur värden och principer kan förstås på olika sätt och hur de kan kombineras till en god helhet. Detta är en av de största synderna som flera intellektuella och andra i befolkningen sysslar med, som är att man är helt fast i sina värderingar. Vissa tror till och med att det räcker att säga att man utgår från en viss ideologi som om det skulle räcka.
Intellektualism riktat mot det egna sökandet efter det goda livet. Vissa är intellektuella om allt annat än sitt eget liv som gör att de kan ha kloka tankar om annat men samtidigt kan deras eget liv vara i spillror. Har du ett problem i livet kan man med både filosofi, litteratur, kultur och vetenskap få stöd hur man kan hantera det. Det kan leda till insikten att man inte är ensam om sitt problem utan är något samhälleligt och ofta allmänmänskligt. Vi kan alltså när vi brottas med våra egna problem lära oss om andras problem. En inåtblick kan bli en utåtblick, omsorgen om självet kan bli en omsorg om andra.
Ett vanligt problem är att ha intrapsykiska konflikter. Detta kan bero på olika kulturella ideal som är i spänning (Illouz, 2013), att man satt förnuftet på piedestal som gör att man allmänt tänker för mycket som leder till tvivel och splittring (Archer, 2007), för hög press i arbetet eller bli utsatt för maktordningar som gör att man internaliserar att man har problem i livet (Scheff, 1990). Dessa intrapsykiska konflikter är egentligen externa konflikter som finns i samhället som när de samlas i ett medvetande kan skapa smärta och andra negativa känslor. Med intellektualism kan vi analysera dessa samhälleliga problem för att ge oss utrymme att skapa utmanande tankekedjor och motståndsdiskurser. Dessa diskurser finns ofta att hämta i kultur, filosofi och vetenskap.
Lär dig att identifiera logiska felslut, biases, statistik, retoriska knep och emotionalisering. Ofta när vi är i kommunikation med andra människor är den fylld av massor av misstag som kan byggas på varandra så att man till slut helt förlorar kopplingen med verkligheten. Om vi kan olika felslut, biases och retoriska knep har vi möjlighet att härleda var felen uppstod i kommunikationen. Vi blir som arkeologer i vårt eget liv och offentligheten när vi kan leta i lager av olika fel i tänkande. Brister i kommunikation psykologiseras ofta i att de har olika förklaringar som trauma i barndomen eller att de är försvarsmekanismer. Detta sägs vara förklaringen när de inte går att möta någon rationellt i kommunikation. En annan förklaring är att det finns en normalisering att det går att använda sig av logiska felslut och retoriska knep. Det finns visserligen en obalans att vissa är frånkopplade en känslomässig dimension när de kommunicerar, men en annan obalans är emotionalisering av ens åsikter. Man känner på ett visst sätt och det gör det rätt. Känslor blir ett sätt som sanning som kan dominera kommunikation. Känslor är en viktig aspekt men behöver också tolkas för att förstå vad de betyder. Känslor är inte ett facit utan ett stöd för sökandet. Ofta görs dessutom emotionaliseringen av kommunikation med en bristande emotionell och moralisk sensibilitet. Ett exempel är hur känslan av att vara manlig och kvinnlig har fått en återkomst, som är helt ogrundat i forskning eller filosofiskt tänkande.
Gå bortom sunt förnuftism och naiv teknokratisk realism. De flesta förlitar sig för mycket på ett godtyckligt socialt konstruerat sunt förnuft i sitt tänkande (Watts, 2011). Dessutom tror de samtidigt ofta att de kan se igenom problem och komma med självklara lösningar, i tron att experter skulle hålla med dem själva (Friedman, 2020). Man behöver i stället omfamna att världen kan vara icke-intuitiv, vissa faller dock i motsatt fälla att de får en för stark dragning till det icke-intuitiva och alltid tror att de är sanning bara för att de går emot en utbredd intuition. Vi behöver omfamna komplexiteten i världen och vara med den. Att söka det goda livet är ett komplext till och med som det kallats lömskt problem.
En stor del av befolkningen har gått på universitet som gör att de har varit i kontakt med den vetenskapliga metoden. När de kommer ut från universitet så används detta med blandad förmåga. Universitetstiden kan i stället för att ha gett teknologier av ödmjukhet (Jasanoff, 2016), ha gjort en mindre ödmjuk och lat i sitt tänkande. Den bristande ödmjukheten och latheten behöver man ha rutiner för att undvika. Man kan tro sig ha ”förtjänat” en dogmatism för att man upplever sig veta hur man tänker och inte göra felslut längre. Samtidigt kan andra sätta tvivel på en piedestal i att man ”bara ställer frågor”, när man borde göra mer efterforskningar själv.
Hantera falskt medvetande och upplyst falskt medvetande. Vad skapar falskt medvetande i dig? Vad skapar upplyst falskt medvetande i dig? På grund av att naiv realism är så dominant tror man inte att man kan vara förd bakom ljuset och ha ett falskt medvetande eller en falsk förståelse om sin verklighet eller en del av verkligheten. Det är alltså en spridd övertro av ens egen rationalitet. Falskt medvetande kan vara tunt eller tjockt (Scott, 1990) i bemärkelsen att vi kan vara delvis eller helt vilseledda. Dessutom kan man ha sett sanningen på ett sätt men ända agera som man inte har gjort, som kallats upplyst falskt medvetande (Sloterdijk, 1987). Vi kan få en känsla av insikt när vi tror oss sett igenom något. Den stoltheten som kan uppstå kan vara så stor att vi stannar vi det sättet att se på världen. Efter att vi gjort en insikt kan vi förstelna vår förståelse av världen. Vissa kan upptäcka en viss ideologi, ett visst perspektiv inom forskning, ett sätt att tänka, som man tycker leder till många positiva upplevelser. Det som man behöver fortsätta göra är att se att det alltid finns mer komplexitet än man först trott. Att titta bakom teaterskynket, bakom masken, bakom ”the matrix” tar aldrig slut, det finns alltid mer att hämta eftersom sanningen är så komplex.
Analysera diskurser, tankekedjor, sanningsregimer, narrativ. Vi är genomsyrade av diskurser och narrativ. Detta kan bli internaliserade som tankekedjor som gör att vi har svårt att ha distans till och de kan upplevas som sanningar. Vi kan lyda under dessa regimer av sanningar till platser som inte stödjer det goda livet. Det finns diskurser om lycka, känslor, trauman, psykologi, relationer, potential, val, hälsa, kroppen, politik, ekonomi, som alla på olika sätt kan påverka oss. Med en analys av dess diskurser kan vi få en distans och externalisera det som är internaliserat. Vi dekonstruerar en diskurs för att se vad dess beståndsdelar och om dessa är sanna.
Diskurser är centrerade runt text. Ett sätt att skapa nya dominerande diskurser som man internaliserar är genom journaler där man reflekterar kring nya diskurser och tankekedjor. Detta kan bli en del av en rytmisk ”self-entrianment” – att säga saker till sig själv för att aktivera vissa tankekedjor och rytmer (Collins, 2004).
Kommunicera bättre med dig själv och andra genom skrivande, läsande, konversation, kultur osv. Klokskap är medierad genom kommunikation. Kommunikation har samma ordstam som gemenskap – communicate och communion. Kommunikation görs i gemenskaper med andra, även när vi kommunicerar med oss själva gör vi det genom kulturella teknologier som ord som vi lärt oss i det sociala. Kommunicering kan ske smidigare och vi kan tänka större ju mer olika språk vi kan kommunicera genom om. Det gäller inte bara språk kopplade till länder, utan även språk som matematik, olika forskningsfält, filosofi som kommer med nya begrepp och sätt att formulera sig. Läsandets kraft är i dag underskattat även om det talas om läskris (Furedi, 2015). Kraften i läsande är central att kanalisera för alla balansdimensioner exempelvis medborgarskap, autonomi, kamp, äventyr, simplexitet osv. I en tid av bristande förmåga till samarbete (Sennett, 2013) är kommunikation centralt för att samarbete bättre. Det görs genom olika konversationer och diskussioner. En aspekt som ofta saknas är vilja till nyfikenhet och äventyr i konversationer. Konversationer blir bara en hedonistisk praktik som förströelse eller för att ”kommunicera” att man tillhör gruppen (Illouz, 2008, Riesman, 1950, Mestrovic, 1996). Debattera inte för att vinna, utan debattera för att lära varandra. Debattera för att leka, inte för att bli fiender.
Skrivandekrisen är parallell med läskrisen. Skrivande sker i korta meddelande men det längre utmanande skrivandet praktiseras av färre. Det gör att man går miste om skrivandets terapeutiska effekter i sig men också att allmänt tänka klarare som kan vara terapeutiskt eftersom klarhet gör att man bättre kan hantera ens problem.
Sociologiskt problemlösande. Problemlösande med sociologiska medvetande som stöd gör att vi kan bredda orsakerna till ett problem vi ställs inför som gör att vi kan hitta flera lösningar. Problemlösning inom KBT kan vara för begränsad eftersom politik och moral underskattas som en del av att lösa problem. Ett exempel på hur psykologiskt orienterad problemlösning kan missa viktiga aspekter är i relationsproblem. Många relationsproblem uppstår som obalanser i olika balansdimensioner som medborgarskap, äventyr, blomstring och kamp. Relationen är egentligen väldigt tråkig för att ingen av personerna lever ett äventyrligt liv i en moralisk livsföring. Detta gör det svårt att ha en genuin vänskap, eftersom vänskapen blir en del av ens livsstil och en privatsfär utan kontakt till medborgarkampen eller moraliskt signifikanta äventyr. Problem med depression, ångest, ensamhet är på liknande sätt en effekt av obalanser i de ovan nämnda dimensionerna. Sociologiskt problemlösande öppnar upp för en dygdefiering av ens problem och dess lösningar. I stället för att man ska ”exponera sig” för att minska ångest, kan vi betrakta oss som moraliska subjekt där vi delvis är fega och behöver mer mod i vårt liv. Vi är inte ”impulsiva” utan vi har rutiniserat bristande tålamod och eftertänksamhet. Vi är inte ”undvikande” utan vi har bristande mod, bristande förmåga till medveten närvaro, bristande omsorg om den andre och oss själva.
Exponering i form av beteendeexperiment är kodad som psykologiskt, men är som sagt än filosofisk övning från antiken, som lika gärna kan ha en sociologisk betoning. Vi kan försöka testa nya socialiteter för att se hur de kan forma oss. Sätta oss i nya situationer. Ta del av nya lagrade socialiteter i böcker och kultur.
En grundläggande problemlösningsövning är nuläge, önskningsläge och hur-läge. Med den sociologiska blicken kan nuläget fokusera på vad som är problem med de socialiteter man är inne i och hur det påverkar en själv. Önskningsläget blir mer fokuserat på hur socialiteter ska förändras på små eller stora sätt. Hur-läget så använder vi oss av det sociala med praktiker, kulturella teknologier, sociologiska tumregler osv för att ta oss närmare ens önskningsläge.
I stället för en psykologiskt orienterad sokratisk dialog, kan vi föreställa oss en sociologiskt orienterad sokratisk dialog. Sokratisk dialog syftar till att genom väl ställda frågor frammana eller locka fram sanningar som klienten med lite stöd har tillgång till.
Dumhetsbekämpning. Vad finns det för dumheter som du är omgärdad av? En aspekt av att tänka klarare är att via negativa ta bort det som gör att vi tänker sämre. Det har roligt kallats för ”dumhetsbekämpning” (Alvesson & Cizinsky, 2023) som inbegriper både egna och andras dumheter. Varför gör vi det vi gör? Som Nietzsche formulerade det är den mest basala dumheten att glömma bort varför vi gör något.
Dumhetsidentifikation (Alvesson & Cizinsky, 2023, 218). Alvesson och Cisinsky listar flera punkter att utvärdera: vad är kunskapsunderlaget, görs dubbelarbete, dolda kostnader, undanträngningseffekter, är det meningsfullt för någon med aktiviteten (2023, 219). De listar även olika ”åkommor” som: likformighet, fantasilöshet, silotänkande, ovilja till ansvar, konflikträdsla, planfetischism, informationsöverflöd eller floskelanvändning (2023, 220). De poängterar att de lätt uppstår blinda fläckar för inblandande och framför allt de i ledningen. Förvänta dig dumhet, den är vanligare än man kan tro, men förvänta dig inte att allt bara är korkat det är ändå mycket tankeverksamhet som gått in i mycket och mycket som är meningsfullt både i mål och medel.
Dumhetsartikulation (Alvesson & Cizinsky, 2023, 222). Att artikulera att det problem man identifierat inom en organisation kräver att man gör det på ett sätt som minskar risken för defensiv respons. Richard Sennett menar att en väg är att använda minsta motståndet som tumregel (2013). Alvesson och Cizinsky formulerar det som att vi inte ska ”ta i mer än nödvändigt” för att undvika motstånd, vilket kräver tajming och taktkänsla. Ett annat sätt att minska motståndet är med humor och självironi (2023, 230). Påpeka det på ett sätt som öppnar för diskussion och nyfikenhet och fundera över hur dina ord kommer att uppfattas. Utgå från att inte få gehör direkt fortsätter författarna. Detta är förståeligt eftersom dumheten som får fortgå är där av flera orsaker och ofta är en del av det att inramningen av problemet är något ny eller främmande för de inblandade.
Galenskap kan vara en resurs. Stoikern Seneca skrev: There is no genius without a touch of madness, och Burton skrev: Vem är inte galen? Vem är fri från melankoli? Galet förnuft som praktik eller tillstånd fångar att det som är förnuftigt av andra kan ses som ”galet”. Det krävs smarthet för att hamna i positioner där man kan göra korkade saker på stor skala (Alvesson & Spicer, 2016). Den som ses som galen har ofta ingen makt, men de som har makt kan samtidigt göra ”galna” saker på stor skala, i att driva på fossila företag oavbrutet även fast vi är mitt i en miljökris. Alvesson och Spicer menar också att kritiskt tänkande kan paralysera handling (2016). Viss grad av funktionell dumhet är alltså något som kan vara produktivt, som även Nietzsche pekat på tidigare. Nietzsche menar också att galenskap alltid är en del av mänsklig närvaro, sedd i att alla grupper har olika röster som drar åt olika håll.
En hög nivå i balans av galet förnuft är kynism som praktiserat av Diogenesis som var en sanningssägare (Hadot, 2015). Galenskap har också inslag av att inte ha kontroll över kroppen. Galenskap kan samtidigt ses i vardagsspråk det liv många lever som överrutiniserat. Galenskap är kopplat till äventyrifiering där livet och vad är med om inte är helt under vår kontroll. Galenskap är ofta förknippad med att inte lägga vikt vid kroppsligt utseende, något som är mer förnuftigt än det ”galna” i den klädindustri och utseendefixering i kulturen utan syfte utanför en statussträvan. Galet förnuft som ideal tar alltså vara på den aktivism och forskning som gjorts för att uppvärdera galenskap och även hur människor använder galenskap som ord idag. Galenskap alltid där, även fast vi inte kategoriserar allt som galet precis som lidande är ofrånkomligt. Låt oss använda det i stället och domesticera det i stället för att förtrycka.
Ta ner förnuftet från piedestalen. Vi kan ibland domineras av en hyperreflexivitet eller övertänkande. En del av är att ha satt upp förnuftet på en piedestal som gör att vi litar på att den ska ha lösningen. Ibland är dock lösningen att förlita sig på handlingar, det sociala och mer följa vad som händer för utifrån kunna tänka annorlunda. Hyperreflexivitiet kan också minskas genom att skriva av sig eller att konkurrera med nya tankar genom att läsa.
Sociologer som Mestrovic, Bell, Paulsen och Reisman fångar ett tema i dagens modernitet som är att människor tänker väldigt mycket. Nietzsche såg förnuftet som en tyrann efter den sokratiska revolutionen. Ofta överskattar vi våra tankar, som vi sedan såg var väldigt kopplade till situationen eller att man hade missuppfattat något. Förnuftet kan man säga lurar oss att tänka att förnuftet hela tiden är förnuftigt. Det är svårt att få syn på sig själv som oförnuftig. Mestrovic och Reisman såg att i moderniteten har kopplingen mellan tanke och handling minskat. Varför ökad reflektion lätt kan leda till tvivel på att handla kan förklaras med Collins teori om tankar. Collins menar att vi har låg emotionell energi på grund av att vi har splittrade, sprida, ofokuserade tankar (2004). Vi har så mycket olika saker att tänka på, massa perspektiv att vi kan bli splittrade, sprida (Archer, 2007). Alla dessa tankar blir olika sidor att ta hänsyn till. Emotionell energi kommer från en laddning mot en viss idé som vi går i gång på. Detta fokus på en idé kan vi bygga själva. Det är alltså som Nietzsche skriver att för att bygga emotionell energi behöver vi ha en vilja-till-dumhet. Den som i stunden börjar tänka på något annat oavsett hur viktigt det är kommer att förlora fokusen och därigenom energi mot den uppgiften man sysslar med för stunden. Eller med det eviga fokuset på anledningar för handling kan det bli för många steg till handling, och det är lätt att vi blir side-tracked och hittar anledningar till att inte handla. Collins visar att detta är en del av att tänka snabbt och kreativt. Viljan-till-dumhet i att bara fokusera på några få saker gör att vi kan skapa ett fokus som krävs.
Handla klokare.
Se handling som ett tillfälle att lära sig från. Testa, experimentera, öva, se vad som händer med kalkylerade risker. Handlingar leder till en närkontakt med verkligheten som kan stödja vår reflektion. Kultivera en nyfikenhet om vad olika handlingar ska leda till i stället för en oro. Det ökar chansen att man ska vara fokuserad på nuet och inte framtiden när man väl gör handlingen.
Öva på handlande. Det flesta övar inte målmedvetet för att öka sin handlingskompetens. Öva för att göra en handling till rutin som gör det lättare att utföra och som kräver mindre energi.
Var en modern kyniker, inte en modern cyniker. Sloterdijk har betonat att den antika kynism betonade handling över teori (1987). Den moderna cynikern lider av en depression av att veta vad den borde göra men gör det ändå inte. Kynismen riktar oss mot att vi ska öva på att göra motstånd mot etablerade normer som är godtyckliga men naturaliserade av att de som förfinade (Hadot, 2015). En central övning är att försätta sig i en förödmjukande situation för att skapa distans till de normer som finns. Kynisk praktik i att vara en parrhesia, alltså sanningssägare har också en hög grad av reflexivt handlande på grund av att kynikerna som Diogenes såg motståndshandlingar av olika slag som viktiga i att visa och påverka det man inte höll med om (Hadot, 2015). Kynicism är en hög grad av att handla i enligt enighet med ens åsikter, som är motsatsen till dagens moderna cynism där man vet vad som behövs göra och vad man tycker, men beter sig som man tyckte något annat, ett upplyst falskt medvetande (Sloterdijk, 1987). Sanningssägarens kan också ses som en bråkstake mot status quo. Sokrates i sitt försvarstal innan han dömdes till döden så beskrev han sig som Atens broms eller hästfluga, som irriterade och bet de andra (eng gadfly). Den impulsive behöver mer reflektion, övertänkaren behöver starkare koppling mellan vilja och handling. Försök inte bara förstå utan försök förändra men försök förändring med stöd av olika dygder.
Öva upp kompetenser och förmågor. Ditt liv är sämre för att din uppväxt med uppfostran, utbildning och resten av samhället har gett dig sämre kompetenser än du skulle kunna ha. Att se sig själv som kompetensavvecklad (Sennett, 2013) har fördelen i att vi kan rikta in oss på att öka dessa. Det finns samhälleliga processer som har gjort dig mindre kompetens inom olika områden, men du kan om du prioriterar tiden mot att öva olika förmågor i stället för en passiv fritid. Erkännandet att man har sämre kompetenser och förmågor inom olika områden, exempelvis alla dygder som mod, ödmjukhet, kommunikation, samarbetsförmåga gör att vi kan med ödmjukhet arbeta med det. Hur ska man få orken för det? Vi behöver börja litet för att bygga momentum genom små vinster (Collins, 2004).
Pendla mellan handling och reflektion. Reflexivt handlande är också en pendling mellan perioder av mer tänkande och lärande, och perioder av mer applicerande och handling. Det finns en tid för bildning och utbildning, men vi får inte stanna i utbildning, ett exempel är den stora självhjälpsindustrin, som har en stor effekt att fler självhjälpsböcker säljs men effekten verkar vara oklar och till och med negativ enligt vissa forskare (Illouz, 2008).
Experimentera. Beteendeexperiment är en del här, experimentera med livet och testa, bygga nyfikenhet för experimenterande, att det är en del av livet att testa sig fram. Handling som tillfälle att lära, i stället för att försöka lära sig genom reflektion. Skapar en nyfikenhet vad olika handlingar ska leda till i stället för en oro. Det ökar chansen att man ska vara fokuserad på nuet och inte framtiden när man väl gör handlingen. Mycket i livet handlar om att enkelt utsätta sig för saker. Roland Paulsen visar hur byggarbetare som jobbade utan säkerhet högt upp i byggande av New Yorks skyskrapor hade vant sig vid detta och var inte ett dugg rädda för höjden (2020)
Kreativitet tror vissa är något som bara några få har men kreativitet åtminstone med litet k är något som alla har tillgång, kan kultivera och behöver. Kreativitet och innovation kan riktas mot olika mål. Kreativt medborgarskapande är att inom olika domäner vara kreativ för att bygga ett bättre samhälle. Detta kreativa arbete behöver vara ett experimenterande och tinkering (bricolage) som till exempel Jane Addams med andra praktiserade i Hull-House som startade Settlement rörelsen (Trost & Levin, 2010). Detta experimenterande är centralt i en hög balans av reflexivt handlande på grund av att vi är i ett komplext system där det är svårt att tänka ut en exakt plan, utan man bygger och lär sig medan man gör. Entreprenör på marknaden och inom politiken är typexempel på detta.
Komplicera. Simplexifiera är en balans mellan komplexitet och enkelhet, vilket gör att om man bara försöker maximera hur förenklat ens liv är kommer det inte kunna stödja det goda livet. Komplexitet, variation, överraskning är något människor attraheras till och behöver en viss grad av för att kunna hantera komplexiteten av det goda livet.
Förvalta och skapa. När vi förvaltar något över tid kommer vi möta den komplexitet som finns i samhället med andra människor. När vi skapar något förstår vi hur svårt det kan vara att skapa, framför allt något nytt. Komplexiteten i att skapa jämfört med att konsumera gör att vi ofta tvingas komma i kontakt mer med våra kompentenser som vi har tillgång till, som gör att vi kan upptäcka att de behöver förbättras.
Ta sig an lömska problem. Världens problem är komplexa som kräver lång tid att sätta sig in i. Ett av de största problemen med dagens offentlighet är tron att man själv har förstått hur problem ska lösas och att det är enkelt att se den lösningen (Friedman, 2020). Om man blickar ut mot världen och tror att man står inför lätta problem kommer man med all sannolikhet bidra till att i framtiden öka komplexiteten i problemet, genom att själv bli en del av problemet för att man både på marknaden och i politiken röstar för över-förenklade lösningar.
Bind dig till olika relationer. Ett sätt att över-förenkla livet är att dra sig undan från mänskliga relationer. Detta är ett sätt på kort sikt gör det enklare men skapar rätt snabbt ökad komplexitet som försämrad mental hälsa, svårare att lösa problem själv som man ställs inför i både privatkampen men framför allt medborgarkampen.
Omfamna tvetydigheter, paradoxer och dilemman. ABT antar att människor behöver hantera tvetydigheter, paradoxer och dilemman i olika balansdimensioner (Berglund, 2026). Eudaimonibalanserande behöver hantera och lösa dessa utmaningar för att nå en högre balansering. Det som är vanligt är att man över-förenklar sitt liv genom att inte erkänna dem eller att skjuta bort dem på andra människor. Förmågan att hantera ambivalens och tvetydighet gör det lättare att tänka i komplexa frågor, för att undvika svartvita slutsatser. Om man inte erkänner paradoxer inom en balansdimension kan det bli att man fastnar i problem. Exempelvis kan den som enbart strävar efter autencitet hamna i en autencitetskris för den personen upptäcker till slut hur svårt det är att vara ”äkta” autentiskt i alla situationer (Moehller & D’ambriaso, 2021). Det som inte erkänner att man ställs inför dilemman kan uppleva att den blir missnöjd med vad den än gör, i stället för att nöja sig med att vissa dilemman är ofrånkomliga och kan kräva avvägningar och balanseringar.
Utsätta sig för komplexitet i kultur, tänkande, historia och omgivningar. En del av varför naturen är vitaliserande är på grund av att det är en viss grad av vildhet, variation och detaljnivå som människan är van vid genom evolutionen, som gör att vi föredrar naturen framför en motorväg (Taleb, 2012). Genom att utsätta sig för mer komplexitet i kulturen kan vi fånga mer av vad själva livet är. Exempelvis kan ett mer komplext litterärt verk stödja oss i att utveckla en högre nivå av emotionell sensibilitet. Bildning som en process förändrar oss genom att ta in den komplexiteten som finns i människans historia.
Ta bort över-förenklade aspekter i ditt liv. En över-förenkling som är dominant i mångas liv är underhållning och sport. Det är roligt eller inte, ond mot god, vinna eller förlora, som är väldigt enkla dualismer. Dock döljs denna över-förenkling av en artificiellt skapa komplexitet. Sport analyseras på samma nivå som geopolitik, ofta på ännu djupare av många fler, på grund av sportkampen är dominerande över medborgarkampen.
Förenkla. Samtidigt som man vill fånga den komplexiteten som stödjer det goda livet, vill man få bort den komplexiteten som är onödig och blockerar det goda livet. Att förenkla sitt liv är ett av de ankare som finns för att öka balanseringar i flera dimensioner. Aktiviteter som stödjer eudaimonibalanseringar i flera balansdimensioner samtidigt är flera. Exempel på dessa aktiviteter är: läsning, träning, naturupplevelser, politiskt arbete, liknade rytm. Framför allt aktiviteter som tar in flera aspekter: träning med lyssning på podd eller träning med socialitet och lek som i en amatörsport med vänner. Äta nyttig mat tillsammans med exempelvis grannar, familj och vänner. Läsning av svårare skönlitteratur och facklitteratur för att både träna sina kognitiva förmågor och lära sig om världens komplexitet. Läs och lära sig tillsammans med andra människor i bokcirklar. Att försätta sig i djupt fokus (Newport, 2016) är en praktik som gör att man kan stödja sig i att få emotionell energi, en vilande ansträngning i form av flow, bli mer produktiv, mindre fokus på självet, kan accelerera sitt tänkande och kunnande samtidigt man får en känsla av mindre stress.
Fokusera på det som är meningsfullt i ens liv. Mycket komplexitet som är meningslös kan skalas bort genom att fundera på vad som egentligen är meningsfullt i ens liv. Mobilen som faktor för in komplexitet i livet genom att den tar tid från annat och för även med sig para-sociala relationer.
Medborgarkampen centrerad. Mycket av fel komplexitet kommer av att man är för centrerad och utelämnad åt privatkampen. Det kan göra att man dras in i komplexa statuskamper som är ett nollsummespel om status i gruppen. Medborgarkampen centrerad gör att man kan ha det som fokus och en vilja att lägga komplexiteten där, och låta ens privatliv vara enklare. Det drama som man tar del av i medborgarkampen kan stödja än att avdramatisera de potentiella draman som kan uppstå i privatkampen för att de ses som rätt triviala i jämförelse. Komplexiteten som kan uppstå på en arbetsplats kan man också få distans till eftersom man är grundad i att kampen för ett godare liv kan göras mer rent i offentligheten där det inte finns krav på att lyda överordnade.
Ta bort pseudo-tvetydigheter och pseudo-dilemman. Mycket i livet kan framstå som tvetydigt om vi inte har kompetensen att analysera det vi står inför. Det gör att vi kan tro att vi står inför dilemman som egentligen är det. Detta är artificiella komplexiteter som inte stödjer ett gott liv. Ett exempel är att trycka in för många aktiviteter i sin fritid, jobb eller politiskt arbete. För mycket av även det goda kommer bli stressande och en upplevelse av tidsintensfiering (Wajcman, 2015).
Vanor och nyckelvanor. Vanor är ett sätt att förenkla sitt liv som skapar en rutin som stödjer individen i att hantera komplexitet och kaos (White, 2008). Rutiniseringen av livet är till för att stödja att man kan ta in god komplexitet och sålla bort dålig komplexitet. Rutinisering av träning, god kost, sömn gör att man har en grund för att orka med komplexitet. Rutinisering av socialt umgänge gör att man har socialt stöd för att hantera tyngden av komplexa orättvisor som man möter i sitt liv. Nyckelvanor är vanor som stödjer andra positiva vanor. En nyckelvana som kan sprida sig genom ditt liv, skapa emotionell energi och nystart. Läsning om du är i skolan, motion etc, gå ut på promenad, vara med i en social aktivitet varje vecka.
Utforma tumregler/levnadsregler för ditt liv och följ dem. Skapa olika tumregler som du följer i ditt liv. De blir sätt som stödjer ditt tänkande. Att försöka göra tumregler explicita gör att man kan förbättra sin metakognition. Sociologiska tumregler gör att man kan ta beslut informerade av sociologiska insikter.
Medborgarkamp och risker. Sätt dig i situationer som gör det lätt att ta rätt beslut eller i situationer som formar dig åt det hållet du vill. Exempelvis sätt dig i utmanande situationer för att tvinga kroppen att överkompensera (Taleb, 2012).
Naturen. Mycket blir enklare med naturen nära. Att gå i naturen gör att våra tankar blir annorlunda jämfört med att exempelvis ligga stilla inomhus.
Minska teknologi-tid. Sociala medier förenklar och komplicerar livet. Det förenklar livet i att vi inte behöver möta människor i verkligheten som kommer med krav på att vi behöver agera på ett visst sätt (Turkle, 2011). Vi kan alltså med sociala media minska utmaningarnas komplexitet. Samtidigt ökar vi komplexiteten genom att hantera mycket information, ofta väldigt fragmenterad och meningslös. Vi dras in i draman och debatter i kommentarsfält. Olika internet-profiler mot varandra.
80/20-principen. Denna princip har skrivits om i massa självhjälpsböcker och är ett mantra i att göra det allra viktigaste. Ett exempel är praktiken att ställa vad är det viktigaste problemet inom ens fält och försöka spendera mer tid att lösa det. Det var sociologen Vilfredo Pareto som är upphovsman till den insikten att mycket i livet inte är normalfördelat, utan i stället ofta starkt snedvridet på något sätt. Vad är det i ditt liv som mest bidrar till att hjälpa andra människor? Vilka aktiviteter stödjer mest balanser i olika balansdimensioner?