Socioanalysen som här föreslås har innehåller: 1. Diskursanalys - diskurser, 2. struktur/habitusanalys – strukturer, habitus, 3. Interaktionsanalys – praktiker, subjektifieringar, interaktioner, 4. Intersektionsanalys – ex klass, genus, etnicitet, funktion, 5. Aktantanalys eller teknosocioanalys – objekt som aktanter, 6. Socio-bio-analys – biologiska i möte med sociala, 7. Socio-dynamiskanalys – undermedvetna (Turner, 2006), 8 Emotionssociologisk analys, 9. Moralsociologisk analys, 10 Omsorgsanalys (Tronto, 1993), 11. Balansanalys (Berglund, 2026).
Socioterapeutens analys eller en självanalys skulle ta delar som är mer relevanta eller försöka ta med flera delar för att skapa en helhet. Syftet med texten är att vissa på potentialen med att inkludera flera olika former av analys. Det som en socioterapeut slutligen använder skulle dock kunna innehålla enbart en eller två av dessa om det ger ett bättre fokus för den svårigheten som klienten befinner sig i.
Diskursanalys utgår ifrån att olika diskurser skapas av strukturer men den bidrar på samma gång till att forma och omforma dem genom att reproducera och förändra (Fairclough, 2010). Kritisk diskursanalys genom Fairclough har fördelen att diskursen påverkas och påverkar det sociala och kan inte på egen hand ändra det sociala. Diskurser skulle inte här privilegieras som kraft att ta hänsyn till, utan diskurser är ett lager bland andra för att bygga en helhetsbild.
Faircloughs diskursanalys är behjälplig med hans ”språkkritik” (eng language critique) som är till för att fostra förändring i diskursiva praktiker (2010). Diskursanalys kan innehålla aspekter som defamalirisering, relativisering, dekonstruering, historisering för rucka på makten som diskurser kan ha om de ses som förgivettagna. Dessa diskurser kan påverka personen olika mycket och vara olika förtingligade. Diskursanalysen skulle bli en grund för olika diskursövningar där klienten får stöd i att hur den kan förhålla sig till olika diskurser på kritiska sätt, skapa nya diskurser eller ta del av alternativa diskurser. Diskursanalys är på detta sätt likt buddhism eller taoism i att skapa en distans till olika idéer som gör att man kan förhålla sig mindre rigid till dessa. Diskurser kan också internaliseras så att det blir förgivettagan, som gör att man att man skulle kunna stödja internalisering av alternativa bättre diskurser.
Diskursanalysen och diskursövningar är sätt att externalisera diskursen så att den går att betrakta tydligare som en del av det sociala, och inte som en förtingligad del av självet. Diskursanalys kan kopplas till Collins teori om tankekedjor (2004). Syftet är att nya diskurser ska skapa nya tankekedjor som stödjer en förändring. Diskursanalys kan också kopplas till att man analyserar en del av personens habitus som består av olika diskurser. Diskursanalyser om hur problemformuleringar görs, vad, vem, hur, varför produceras och reproduceras problem i diskursen?
Socioterapueten behöver ha kunskaper om olika diskurser i samhället för att kunna guida klienten och synliggöra olika diskurser som finns inom olika områden och på vilka sätt dessa diskurser påverkar oss. För att detta arbete ska underlättas skulle det vara bra att skapa en lista på olika diskurser för olika kontexter och sfärer. Utifrån den listan skulle man kunna utgå från olika diskurser som personen tar del av. Det viktigaste diskurserna är troligen de som påverkar hur personer ser på agens, lycka, kärlek, mening med livet, tid etc. Dessa diskurser kan ofta förvirra och skymma sikten för bättre/alternativa diskurser.
Det skulle även var möjligt att använda sig av Faircloughs tre dimensionella modeller: med främst fokus på diskurspraktik och socialpraktik och någon mindre användbar diskurs som text (Fairclough, 2010). Faircloughs analysverktyg transivitietet (koppling som görs mellan subjekt och objekt) och modalitet (objektiva och subjektiva modaliteter) är sätt att synliggöra hur diskursen är konstruerad som klienten tar del av. I diskursanalysen kan man fråga och undersöka vilka de hegemoniska diskurserna är, där exempelvis psykiatriska diskursen identifierat som hegemonisk med effekten att problem för individen avpolitiseras och avmoraliseras (Cohen, 2016). Det ska sägas att diskursanalys knyter an till tekniker inom narrativ terapi.
Struktur och habitusanalys görs genom att först identifiera de multipla strukturer som man befinner sig (Swidler, 2013). Vad är det för struktur som gör att du har ett specifikt arbete, vad är det för processer i mötet med strukturer som du tagit del av? Strukturer är mer bestående praktiker och relationer mellan människor, som har en grad av reifiering och upplevs stå utanför det socialas föränderlighet. Vad är det för organisationer, institutioner, politiska och ekonomiska system du tar del av? Strukturell analys är något som sociologi har gjort, där viss analys har reifierat och totaliserat olika strukturer så mycket att agens hos aktörer försvunnit i analysen som andra sociologer varit kritiska mot utifrån ett existentialistiskt perspektiv (Paulsen, 2013, 20). Strukturanalysen ska vara en del av en helhet där strukturer kan skapa en viss vägbundenhet och social tröghet som gör det svårt men inte omöjligt att agera på ett annat sätt. Viktigt i socioanalysen är hur svårt eller lätt det är att agera annorlunda. Speciellt så öppnas agens också upp genom att det finns olika strukturer som en person behöver bemöta med en grad av kreativitet (Swidler, 2013).
Habitusanalys fokuserar på hur strukturer förkroppsligas i exempelvis dispositioner, horisonter och kapital. Habitusanalys blir en analys över någons livsbiografi för habitus är förkroppsligade livserfarenheter. Detta är ett sätt att tydliggöra att tankar och förväntningshorisonter är beroende av det liv man levt. Habitusanalysen blir också fokuserad på att analysera individens olika kapital som den har tillgång till: socialt, kulturellt, utbildning, ekonomiskt, symboliskt och emotionellt. Några saker man kan ta med i en habitusanalys är att förändring sker och är möjligt (Friedman, 2016, Webb, 2019). Nya ”horisonter” kan öppnas för personen som gör att den kan med tiden bygga upp andra handlingsalternativ.
Bourdieu syn på fält bygger på spelliknelsen i att de som lyckas inom ett fält är de som kan spelreglerna bäst och vet när man också kan rucka på dessa spelregler, inom exempelvis konstfältet. Habitusanalysen skulle därför kunna stödjas av en lista på olika spelregler som finns inom olika fält just nu som klienten befinner sig i. Detta skulle då vara ett sätt för en person att komma i kapp med att förstå spelreglerna så att en person kan ta mer informerade val. Det finns ett förslag att de olika spelreglerna kan synliggöras genom en lista på olika sociala och sociologiska tumregler för effektivare inlärning som tas upp i avsnittet Sociala och sociologiska tumregler längre ned. Det är också ett sätt att se vad man har för resurser (kapital) och hur man lättast kan öka olika former av kapital och var det finns i närheten av var personen är situerad i olika fält.
Emotionsanalys. Emotionsanalys skulle analysera sociologisk olika känslor som klienten upplever eller möter i sitt liv. Exempel på känslor som sociologiserats är exempelvis: förtvivlan (Paulsen, 2017), skam (Scheff, 1999), stolthet (Collins, 2004), oro (Paulsen, 2020), rädsla och paranoidhet (Furedi, 2004, 2019), uttråkning (Barbalet, 1999), avundsjuka (Clanton, 1996), bedrövelse (eng distress) (Mirovsky & Ross, 1986), förbittring (resentement och ressentiment) (Brown, 2015, Hochschild, 2020), känslor som ett resultat statusförändring (Kemper 1990), fördumjukelse (Smith, 2001) och medkänslatrötthet (Mestrovic, 1996).
Man skulle kunna tänka sig att man utgår från specifika känslor i stället för att ställa diagnoser, speciellt om dessa känslor dominerar personens liv. Här kan man utgå från Aristoteles syn på känslor att de är i felbalans om det är för mycket eller för lite av en känsla, vid fel tillfälle och riktad mot fel objekt. Inom klinisk sociologi har Scheffs teori använts för fokus på skam och ilska och Hochschild har använts mot sorg. Andra teorier från emotionssociologi som kan användas är kulturell teori (Peterson, 2006 i Turner, 2006), symbolisk interaktionism (Fields, Copp, Klienman, 2006 i Turner, 2006), affektkontroll, affektiv rollteori (Scheff, 1990, 1999), psykoanalytisk (Turner, 2006) eller utbytesteorier (Lawler & Thye, 2006 i Turner, 2006). Emotionssociologi skulle kunna vara det som binder ihop de andra delarna av socioanalysen om personen börjar terapin på grund av det är vissa känslor som upplevs som problematiska.
Socio-etisk analys. Socioanalys skulle också kunna utgå från en sociologisering av moraliska laster och dygder. Socioanalys skulle då kunna ses som en återmoraliserande terapeutiskt praktik i kontrast till psykoterapi som sällan har en moralisk språkdräkt. Frånkopplingen från moral har varit en av kritiken mot psykoterapi, där känslor behandlas som frånkopplade det moraliska (Illouz, 2008, Furedi, 2012, 2019). Här skulle man kunna använda sig av Aristoteles dygdetik eftersom fokus är på just dygder och laster (Aristoteles, 1998). Vilka dygder och laster man väljer att fokusera på i socioanalysen skulle kunna göras kulturspecifik, så att socioterapeuten understödjer de laster och dygder som finns i den kulturen och den potentiella religiösa grund den har. Å andra sidan har Aristoteles tankar om balans en god grund för ett mer universalistiskt förhållningssätt. Det finns också en diskussion om vad som är last och dygd, samt när och i hur mycket. Exempel på olika dygder som sociologiserats är: mod (Collins, 2004, Furedi, 2019) och omsorg (Block, 2025, Fraser, 2022).
Interaktionsanalys ligger rätt nära habitusanalysen men en skillnad är att man då skulle titta specifikt på olika interaktioner och praktiker som personen befinner sig. Vad har individen för agens, och befinner sig i för kollektiv som har agens? Denna del av socioanalysen fokuserar på upplevelser, biografi, erfarenhet, görandet, förståelse, meningsskapandet. Kopplingen mellan struktur och individens egen förståelse kan vara svår att se. Vi kan få en kontext, men vi behöver ändå se exakt hur det är för personen själv att uppleva samhället och de olika diskurserna. Vad tänker personen själv om diskurserna hen möter?
En annan del av interaktionsanalysen skulle vara att analysera interaktioner utifrån ritualteori (Collins, 2004), rollteori och affektiv rollteori (Turner, 2006) eller utbytesteorier.
Vad deltar man i för olika praktiker? Finns det motståndspraktiker? Detta går ihop med strukturanalysen och diskursanalysen i att man försöker leta efter sprickor, rum, håligheter i strukturer och diskurser där man kan bygga motståndspraktiker?
Intersektionsanalys. YAVIS (Young, attractive, verbal, intellectual, succesful) är den grupp personer som får över lag bäst utfall av psykoterapi som delvis beror på att de har tillgång till flera olika resurser men också ett generellt bättre bemötande från terapeuten (Moloney, 2013). Detta är ett exempel på hur var vi är placerade mellan olika intersektioner av olika attribut kopplade till personen (Crenshaw, 1989). De viktigaste som intersektionsanalysen fokuserar på är genus, klass (utbildning, ekonomisk, socialt), etnicitet, hudfärg, religion, sexualitet, funktion (fysisk och psykisk), utseende (lookism), personlighet (Collins, 2004). Intersektionsanalysen har som grund att kontextualisera olika upplevelser var man är situerad utifrån de olika attributen. Detta ska inte tas som att olika situeringar måste ha en viss effekt, men stress på grund av att vara minoritet i ett land, minoritetsstress, är ett fenomen som kommer från intersektionen mellan etniciteter. Dubbelt medvetande (Du Bois, 1903) är klyvning man kan uppleva som minoritet och negativt rasialiserad. Intersektionsanalysen kommer ligga väldigt nära habitus och strukturanalysen, men blir bara en del av den större analysen. Intersektionsanalysen skulle kunna visa hur intersektioner påverkar klienten men också bygga handlingsalternativ.
Teknosocial analys. Aktanter är objekt som gör något eller ”medierar” ett subjekt, eller en sammankoppling (assemblege) (Callon, 2021). Vilka aktanter och artefakter är personen omgiven av som kan påverka? En dominant artefakt som också är ett medium för kontakt med andra aktörer är mobiltelefonen. Vad har den för effekt? Denna analys skulle också kunna kallas för en artefaktanalys för fokus är på hur objekt har laddats socialt och medierar det sociala på något sätt. En grundläggande och vanlig aktantanalys av mobilen är att den idag har en negativ påverkan på våra liv. Randall Collins teori ser sociala interaktioner på internet att det saknar kvaliteter jämfört med verkliga möten som gör att vi inte får samma emotionella energi potentiellt (Collins, 2004). De som har kulturellt kapital och EE från andra områden kan göra den till en medhjälpare. Forskare som är på twitter för att uppslag till idéer, människor som kan få nya kvalitetsupplevelser som fortsätter att bygga upplevelser och som kopplas till ett etiskt medborgarskap exempelvis.
Aktantanalys skulle också titta på vilka aktanter du omger och inte har runt dig. Vad är du omgiven av för symboler? Finns det saker runt om dig som påminner dig om det sociala du vill ta dela av, eller pekar aktanter runt om i dig i en annan riktning. Aktantanalysen kommer här att komma fram till att mycket skulle kunna göras bättre på en samhällsnivå och som därför inte låter sig förändras enkelt på individnivå. En grupp aktanter är köksinredning. Det är aktanter som lockar in till ett delvis isolerat och familiariserat, monogamiskt liv frånskild andra familjer. Jämför detta med kollektiva lösningar kring mat, gemensamma matutrymmen som skapar plats för spontana interaktioner med många andra människor.
Vilka platser vistas du på? Vad integrerar du med för aktanter där? Vad man har i huset kan ses som en spegel av självet, eller i vissa vad för personen vad självet är (Cooper Marcus, 1995). Callons begrepp agencements, agensstruktur är användbart för hur en aktantanalys kan vara en del i att se hur agens skapas för individen (Callon, 2021)
Socio-bio-analys. Kroppen och de praktiker som kroppen befinner sig i kan betraktas som biosocialiteter exempelvis träning, mat, rörelse, värme, frisk luft, natur, gener, genförändringar och fysiska sjukdomar. Bio-socioaliteter är viktigt för socioanalysen för att kroppen och att upplevelser, tankar, socialiteter är förkroppsligade på olika sätt. Sover man dåligt, rör sig inte, äter dåligt så kommer detta skapa vissa tankekedjor i hjärnan och dessa bio-socialiteter är också kopplade till ens placering i sociala nätverk (Christiakis & Fowler, 2009).
Socio-dynamisk analys. Fältet psykosociala studier bygger vidare på marxist-freudianers kombination mellan samhället och det undermedvetna, man kan använda andra sociologer än bara marxister (Woodward 2015). Turner (2006) menar att det omedvetna och försvarsmekanismer bör ha en plats i sociologi. Negativa aspekter med begreppet försvarsmekanismer är att det fokuserar på att personen är i ett försvar och studier pekar på att positiva utfall så är fokus på lösningar och inte på motstånd och försvar.
Omsorgsanalys. Utifrån feministisk sociologi kan sociologisk analys fokusera på den omsorg som klienten får och ger. Joan Tronto (1993) ger stöd för detta med 4 delar att analysera kvalitén av omsorgen: uppmärksamhet mot behov av omsorg, ansvarstagande för behovet, kompetensen i utförandet av omsorgen och lyhördhet inför hur mottagaren reagerar. Förutom att detta kan vara ett gott stöd för socioterapeuten i mötet är det ett sätt att synliggöra vad klienten får för omsorg och dess kvalitet och vad den själv ger för omsorg i sitt liv. Det kan vara ett underskott (Tronto, 1993, 2013) av omsorg i mötet med andra och samhället eller ett överskott av omsorg som en form av stjälpsam hjälpsamhet (Alvesson, 2019) som kan skapa en skörhet (Taleb, 2012). Omsorgen är dessutom bunden som praktik till olika socialiteter, idéer och normer som kan analyseras. Är omsorgen om andra självutplånande? Eller är omsorgen för orienterad mot transaktion som gör att man inte kan känna en djupare relation med andra människor? Är omsorgen som man upplever från andra något som bara görs för de måste? Eller visar man omsorg om andra som ett sätt att vara ”trevlig” (Mestrovic, 1996) som en ”people-pleaser”? Omsorgen kan analyseras och synliggöras som en del av olika strukturer, exempelvis patriarkala (Jonasdottir, 1991). Omsorgen kan analyseras som en form av arbete. Detta omsorgsarbete kan analyseras i hur jobbifierat det har blivit som en följd av olika obalanser i olika balansdimensioner (Berglund, 2026). Detta kommer att förklaras tydligare nedan. Omsorgen kan alltså ses som en del av det goda livet, men kan bli jobbigt ju mer obalanserat det är, exempelvis under ordertagande, stressigt och avförtrollat.
Balansanalys: Ett förslag att systematisera den mängda av diagnoser som sociologer ställt och samtidigt få in olika perspektiv integrerat i en helhet är att använda aristotelisk balansteori (ABT) (Berglund, 2026) som grund. Detta är ett av flera möjliga förslag på hur olika analyser skulle kunna integreras, och inte de enda möjligheterna. Andra förslag skulle centrera exempelvis praktiker och ha de andra analyserna mer som understöd. Eller så kan man använda sig av bara två eller tre. Detta skulle potentiellt bero på socioterapeutens grund och även de problem/svårigheter som klienten befinner sig i.
ABT är en teori för att identifiera och förstå hur balanstillstånd och obalanstillstånd verkar i olika sociala konfigurationer på mikro-, meso- och makronivå (situationer, organisationer, grupper, stater), materialiteter, diskurser, interaktioner, praktiker och personers habitus/dispositioner. Antagandet är att balanser och obalanser kan lagras och ligga latent och manifesteras beroende på situationen. Det gör att diskursanalys, strukturanalys, teknosocial analys, habitusanalys, emotionsanalys, socio-etisk analys, interaktionsanalys, intersektionsanalys, biosocial analys, sociodynamisk analys som jag diskuterat ovan skulle kunna integreras i en analys.
Fördelen med ABT som grund för en integrativ socioanalys är flera. Balans används som begrepp bland annat eftersom det är ett super-tema inom sociologi (Berglund, 2026). Det fångar därför upp en återkommande tankefigur som finns inom sociologiskt tänkande (Berglund, 2026), som kommer lägga en god grund för en socioanalys som ämnar bygga sociologiskt medvetande.
ABT centrerar dessutom det moraliska utifrån försöket till den ”moraliska vändningen” inom sociologi (Hitlin & Vaisey, 2010), som föregåtts främst av Charles Taylor (1991, 2001, 2004, 2007). ABT ser det sökande efter det goda livet som komplext och till och med lömskt problem i olika balansdimensioner. Detta fångar livets komplexitet i att man inte kan bara försöka maximera en aspekt av livet som exempelvis lycka, funktion, flexibilitet eller kärlek. ABT antar att människan ställs inför tvetydigheter, dilemman och paradoxer som kräver avvägningar och balanseringar. Socioanalys och socioterapi bör stödja klienten att hantera denna komplexitet i sökande efter det goda livet.
ABT som ramverk som följer med dessa antagande:
Människor strävar och söker efter det goda livet. I det strävandet och sökandet ställs de inför dilemman, tvetydigheter och paradoxer i olika dimensioner som kräver avvägningar och balanseringar (Berglund, 2026). Sökandet efter det goda livet är ett komplext sådant som inkluderar 19 olika balansdimensioner som är poröst ihopkopplade och påverkar varandra (Berglund, 2026).
Balans och obalans kan identifieras genom verkligt utopisk sociologi (Wright, 2011) och kontrafaktiskt tänkande (Paulsen, 2014). Människor gör försök till eudaimonibalanserande som kan misslyckas på grund av anledningar som: oväntade effekter, blockering av andra aktörer eller bristande verklighetsuppfattning.
Balans är en komplex och mångfaldig process mellan två dualismer inom en balansdimension som exempelvis inbäddning och autonomi, och även i en hel balansprofil för att fullbordas. Balansdimensionerna bygger varandra för att fullbordas, när det är en obalans saknas detta på olika sätt och i olika grad (Berglund, 2026).
Det finns en moralisk dimension som är frånkomlig där människan kan sägas vara i ett ”moraliskt rum” (Taylor, 2004). Balanstillstånden har alltså inte en klinisk innebörd som är till för att underlätta behandling, utan syftet är att fånga ett moraliskt varande (Berglund, 2026).
Det antas moralisk realism med moraliska fakta som kan upptäckas på grund av att människor har en rationalitet som potential, men som generellt är begränsad, varierad, partiell och distribuerad (Simon, 1957, Parfit, 1984, Clark & Chalmers, 1998, Bennett, 2010, Aristoteles, 1998). Dessutom är det en universalistisk socio-etisk teori om tar hänsyn till kulturella skillnader som är moraliskt icke-signifikanta i att förstå balanstillstånd, men ignorerar moraliskt icke-signifikanta kulturella skillnader (Berglund, 2026, Nussbaum, 2003).
Det är en samling av sociologiska diagnoser som gjorts tidigare av sociologer och sociala teoretiker på samhället främst, men här används de på mikronivå mot individ, habitus och situation, som dock har koppling till meso och makronivå. Det sociala i sociologiska diagnoser är just inbäddningen i de balanstillstånd som finns i samhället, som aktörer binds till i olika grad (Berglund, 2026). Bindningen sker utifrån antagandet att människors projektivitet och agens (liksom kognition) är distribuerad, begränsad, varierad, partiell (Bennet, 2010, Mische, 2009, Touraine, 1995, Paulsen, 2013, Callon, 2021, Simon, 1957). Inbäddning i det sociala görs genom kulturella teknologier (Foucault, 1980, Sloterdijk, 2013, Haraway, 1985, Swidler, 1986, Alexander, 2003), sociala konfigurationer (organisationer, stater, grupper osv), materialiteter (Bennet, 2010), situationer (Collins, 2004), verklighetsuppfattning (Berger & Luckman, 1969), inre tankekedjor som exempelvis förväntningar och diskurser (Collins, 2004, Mische, 2009, Archer, 2007, Beckert, 2016, Fairclough, 2010), emotioner (Wettergren, 2013, Turner, 2006), sociala konstruktioner (Hacking, 1999) , praktiker (Bourdieu, 1977), styrformer och hyperpraktiker (Berglund, 2026). Balanstillstånd är alltså emergent av dessa olika bindningar.
Balanstillstånd kan finnas i olika sociala konfigurationer på olika nivåer: mikro, meso och makro. Sociologiska diagnoser som obalans eller balans kan ställas på en organisation liksom en individs habitus/dispositioner (Berglund, 2026).
Balanstillstånd kan vara manifesta och latenta, ha olika grad av rigidhet/lagring beroende på exempelvis hur rutiniserat ett tillstånd är eller hur mycket aktören bedömer det som rätt eller viktigt att vara i det tillståndet, samt makt hos aktören eller andra aktörer som kan påverka aktören (Berglund, 2026).
Individen kan befinna sig i flera obalanser samtidigt och kan pendla mellan olika (o)balanstillstånd.
ABT kan användas för terapeutiska syften i att guida analysen av problemen, sätta upp mål, stödja socioedukationen, teoretisk ram för hur det samtalet kan ledas framåt, övningar och utvärdering av hur det har gått. Här kommer en kort översikt hur det kan användas i de olika delarna av en terapeutisk process. Fördjupat ramverk för sociologiska diagnoser kommer i avsnitt 5.1 och övningar i kapitel 6.
Problemformulering och socioanalys
ABT:s analys består av dessa delar
Undersök olika balansdimensionerns tillstånd. Finns det obalanser? Vad beror dessa obalanser på?
Vad är man i för olika socialiteter? Hur är dessa balanserade i de 19 olika balansdimensionerna som kommer att redovisas i avsnitt 5.1 Sociologiska diagnoser utifrån ABT.
Praxisbalanserande. Vad för praktiker i livet konkretiserar dessa obalanser.
Översiktsbild över hur de olika balansdimensionernas tillstånd verkar samverka. Finns det obalanser som förstärker varandra?
Skapa tillsammans med klienten formuleringar som är rika på innehåll där man är uppmärksam på olika balansdimensioner, makt, medborskap, kropp, handling, klokskap osv.
Ställa heuristiska sociologiska diagnoser som en del av socioedukation samtidigt. ABT:s obalanser kan också ses som olika sociologiska diagnoser. Dessa sociologiska diagnoser skulle leda till en enorm överdiagnosticering om dessa diagnoser användes som psykiatriska diagnoser. I stället ska sociologiska diagnoser ses mer i syfte till socioedukation/medvetandefiering om hur det sociala påverkar personen och vara heuristiska verktyg för att tänka med.
Socioedukation
Lär ut om sociologins grund och den sociologiska blicken som exempelvis Randall Collins gör. Collins ”sociologiska blick” i att se bortom det som är direkt observerbart, bortom det familjära och självklara (Azarain, 2018, 12). Berger lyfter fram att se det ”främmande i det familjära” och det ”generella i det partikulära” (Azarain, 2018, 12). Baumans om det ”sociologiska tänkandet” att se varje individuell handling i ett större socialt sammanhang och att systematisk kontextualisera. Weigert (1981) skiljer på den ”sociologiska attityden” som är kritisk, metodisk, systematisk, metaforisk med den ”naturliga attityden” som är den förgivettagna attityd som hindrar människor från att hantera livet på bästa sättet. Även ”sociologisk nyfikenhet” har använts som ny term (Jacobs, 2021).
Synliggöra att målet är bygga mer socio-själv jämfört med psy-själv eller psykologiska medvetande (Rose, 1999).
Lär ut om balans som ett supertema inom sociologi, ge exempel och koppla detta till olika balansdimensioner.
Fokusera socioedukationen på de specifika problemen som klienten har.
Lär ut om olika sociologiska tumregler för att få en destillerad version av sociologi. Sociologisk fronesi eller praktisk visdom eller klokskap är målet att bygga. Detta bygger på fronetisk samhällsvetenskap och fronetisk sociologi (Flyvbjerg, 2001). I praktiken är sociologiska medvetandet att kunna använda sig av de sociologiska insikterna och kunna bygga en klokskap (fronesis) grundat på sociologi. Detta är att kunna göra sociologiska teorier till verktyg att använda i sitt eget liv eller som verktyg för interventioner från olika nivåer, mikro, meso och makro. Det är en form av reifiering eller instrumentialisering av vetenskapliga teorier som är det bästa svaren vi har för tillfället som kan ta oss fram i ett öppet sökande efter det goda livet.
Sätta upp mål
Utforma specifika mål för klienten. Vissa de olika idealtypernas balanser i de 20 balansdimensionerna. Målen blir då att hjältefierat medborgarskap som ett ideal.
Eudaimonibalanserande som mål i sig, att sträva efter högre balanser som ett sätt att tänka kring sitt strävande i sökande efter det goda livet. Antagandet är att människor söker eudaumonibalanserande om hon inte blir vilseledd eller blockeras.
Konkretisa vägen till målen i vad personen ska göra i praxisbalanserande och paretobalanserande.
Teoretisk ram för samtalet
Terapeuten ska själv guidas av ABT i samtalet. Det kan både användas för att göra analys av vilka balanser och obalanser det pågående samtalet befinner sig i. Exempel på balansdimensioner att tänka över i förhållandet mellan terapeuten och klinten.
Långsam snabbhet: Är det rätt rytm? Finns det tillräckligt med tid för att processen? Finns det en hastighet i förändring av obalanser till det bättre?
Tryggt risktagande: Finns det en trygg grund att ta risker som att vara sårbar och gå emot förtingligade tankekedjor?
Hjältefierat medborgarskap: talas klienten till som medborgare och moralisk aktörer?
Inbäddad autonomi: känner klienten en gemenskap med terapeuten och samtidigt verktyg till att bygga agens?
Övningar: socio-askes
ABT kan sedan användas som grund för att utforma olika övningar. Detta är praxisbalanserandet som terapeuten stödjer klienten i att göra. Detta kan exempelvis vara övningar i medborgarskap, gemenskapande, bildning, medvetandefiering. Detta fördjupas i kapitlet Socioaskes och Sociofarmaka där ABT blir ett ramverk för att systematisera olika övningar.
Utvärdering och uppföljning
Detta är en repetition av den inledande socioanalaysen. Man behöver följa klienten i vad som sker i olika balanser.
Sedan analyserar man resten av delarna för att se vad som kan förbättras. Exempelvis ställa kritiska frågor om hela interaktionen som klienten har med terapeuten är balanserande i de olika balansdimensionerna.