Klokskap som dimension är central inom sociologin och handlar om hur människor skapar förståelse genom att förena reflektion med handling. Inom sociologin har handling och reflexivitet varit centrala teman för att förstå hur individer agerar och formar sin omgivning, samtidigt som de påverkas av den
Reflexivt handlande: balans mellan handling och reflektion i olika former som bildning, medvetandefiering (Freire, 2000), paktivitet (Bornemark, 2020) och kynism (Sloterdijk, 1984). I ABT antas aktörer ha en begränsad, varierad och distribuerad kognition där verklighetsuppfattning kan variera i hur väl den är kopplad till verkligheten (Simon, 1957, Clark & Chalmers, 1998, Bennett, 2010, Callon, 2021, Latour, 2005, Paulsen, 2013 (i avsnitt 3.3.2). Det finns även omedvetna och förmedvetna tankar, alltså reflexiviteten kan inte nå i alla människans skrymslen. Reflexivitet kan skilja sig i innehåll och kvalitet i hur den hanterar sökande efter det goda livet. Föreningen av reflexivitet med handling i dessa olika former: exempelvis projekt (Archer, 2007, 93), praktiker, initiera något nytt i det politiska (Arendt, 1998), strävan efter det goda (Aristoteles 1998), problemlösning och anpassning (Dewey) eller performance (Butler). Framför allt tas här fasta på klokskap som fronesis, en praktisk visdom, i hur man agerar när det inte är helt tydligt hur man bäst ska agera, utan det är testande i sökande/görandet av det goda livet (Aristoteles, 1998, Flyvbjerg, 2006).
Sociologin erbjuder flera begrepp som hjälper oss att fånga högre balanseringar av klokskap som balansdimension. Friere har begreppet conscientezation (medvetandefiering, medvetandehöjande) där det skapas en praxis av iteration mellan handling och reflektion där personer lär sig om sitt eget förtryck genom skapande av nyfikenhet som drivande faktor (Friere, 2000). Forskning inom vuxenutbildning har begreppet ”transformativt lärande” använts för att beskriva när inlärning förändrar självbild och praktiker. Klokskap är en balansering i att se hur sökandet efter goda livet kan göras genom de olika dimensionerna i ABT. Klokskap i ABT ges dess mångfaldiga innehåll av de andra olika balansdimensionerna. Det är kopplat till medborgarkampen, en omsorgsfull nyfikenhet på sig själv och omvärlden, en tanke om var fokuset bäst ska riktas, hur man kämpar och samarbetare bäst, osv. Klokskap handlar om att navigera moralisk osäkerhet. Etik behöver göras, det etiska livet kräver ett liv med handling för att förändra det i rätt riktning. Klokskap är att förena rätt tänkande med rätt handling. Rätt tänkande är en form av passiviserad konformitet, ett upplyst falskt medvetande (Sloterdijk, 1984), om den inte förenas med rätt handling. Tänkandet konkretiseras genom handlingen där aktören ofta upptäcker att verkligheten var mer komplicerad än den först verkade, som kräver ett experimenterande och testande, för att lösa nya problem som uppstår. Reflexiv handling är en närkamp med vad man tänker om, utan att bli närsynt utan perspektiv. Handling behöver reagera på att inte bli inkorporerad av processer som tar en längre från det goda livet.
Reflexivt handlande som ett paraplybegrepp innefattar även också kreativitet som fenomen. Kreativitet och innovation kan riktas mot olika mål. Kreativt medborgarskapande är att inom olika domäner vara kreativ för att bygga ett bättre samhälle. Detta kreativa arbete behöver vara ett experimenterande och tinkering (bricolage) som till exempel Jane Addams med andra praktiserade i Hull-House som startade Settlement rörelsen (Trost & Lewin, 2010). Detta experimenterande är centralt i en hög balans av reflexivt handlande på grund av att vi är i ett komplext system där det är svårt att tänka ut en exakt plan, utan man bygger och lär sig medan man gör. Entreprenör på marknaden och inom politiken är typexempel på detta.
Reflexivt handlande som konstrukt kan ges innehåll av begreppet medborgerlig bildning (Bohlin, 2018). Äkta bildning är ett reflexivt handlande, där det är en upptäcksprocess där kunskap skapar nya känslor, konfigureringar, praktiker och identiteter. Bildningshöjning är ett mål, men det är också en process som ska startas. Byggande av vad som kallats av psykologen Dan Kahan för vetenskapsnyfikenhet är helt centralt (Kahan, 2017), en vilja till att lära som finns, men kan förstärkas på olika sätt är helt centralt. Till exempel att uppleva njutning vid att läsa böcker om filosofi som alldeles för få har gjort. Medborglig bildning sätter fokus på att bildning kan ha ett värde utan att använda det i medborgarkampen, men inte så mycket värde som det skulle kunna.
Felbalanser
Här nedan följer olika obalanser i denna dimension.
Icke-reflexivt handlande
Pseudohandlande (Zizek, Adorno, 1991)
Pseudohandlande innebär handlingar som utförs utan att man reflekterar tillräckligt väl om de verkligen gör någon skillnad. Det kan finnas i många projekt med goda intentioner, där man inte vet, eller ens försöker ta reda på, om insatserna har någon verklig effekt. Inom välgörenhetsarbete har rörelsen Effektiv Altruism tagit steg för att göra givandet mer effektivt, vilket är positivt. Dock har även denna rörelse fått kritik för att undvika att arbeta med de grundläggande orsakerna till global orättvisa (Wenar, 2024). Pseudohandlande riskerar att förvandlas till en form av terapi för aktören själv, där den huvudsakliga effekten är att personen mår bättre av tron att de hjälper andra, snarare än att faktiskt skapa förändring.
Inkorporerad handling
Inkorporerad handling kan innebära kreativitet som används oetiskt eller inte används alls. Det kan också handla om apati, där en person saknar tro på sin kreativa förmåga, eller att denna inte fått möjlighet att utvecklas. En obalans uppstår när kreativitet fokuseras på privata projekt, såsom underhållning, spel eller Machiavellisk strategi för att få så många dejter och sexuella relationer som möjligt via appar som Tinder. Detta beteende riskerar att skada medborgarnas tillit, beroende på hur oetiskt det utförs. Det kan beskrivas som privat Machiavellism, till skillnad från medborgerlig etisk Machiavellism, där strategisk kamp används för att undvika dominans från en elit (Bohlin, 2018).
Hyperaktivitet
Byung-Chul Han (2016, 39) beskriver hyperaktivitet som överdriven aktivitet utan reflektion. Det inkluderar arbetsnarkomani och ett ständigt upptaget tillstånd som inte lämnar utrymme för vila. Hyperaktivitet blir en form av obalans där handlingarna saknar djupare mening eller eftertanke.
Kommodifierad kommunikation
Kommunikation kan vara en grund för att tänka tillsammans, men när den blir kommodifierad förlorar den sin reflexiva funktion. Enligt Riesman används språket i dag mer som en konsumtionsvara än som ett sätt att skapa genuina relationer eller förståelse. Språket blir ett redskap för att passa in i en grupp, snarare än att uttrycka sig intimt eller reflekterande:
"Language itself becomes a sort of consumer good. It is used neither to direct the work economy, nor to relate the self to others in any really intimate way, nor to recall the past, nor yet as sheer word play. Rather it is used in the peer-groups today much as popular tunes seem to be used: as a set of counters by which one establishes that one is ‘in’ and by which one participates in the peer-group’s arduously self-socializing ‘work.’" Riesman, i Mestrovic (1996, s. 55).
Kommodifierad kommunikation riskerar att urholka möjligheten till verklig dialog och reflektion, vilket försvagar vår förmåga att tänka och agera tillsammans.
Icke-reflexivt tänkande
Pseudotänkande
Pseudotänkande är en obalans där man tänker mycket, ofta med fokus på att bygga en identitet som intellektuell, men utan att utveckla intellektuella dygder som nyfikenhet, noggrannhet, självständighet och mod. Resultatet blir ofärdiga, osystematiska och oklara tankar. Detta kan leda till narcissism, där tänkandet används som en "renad identitet" – en känsla av att förstå världen utan att kunna förändra den (Riesman 1950). Nyfikenheten kan dessutom riktas mot både det meningsfulla och meningslösa, etiska eller oetiska mål.
Tunt och tjockt falskt medvetande
Enligt Scott (1990) kan falskt medvetande vara tunt, vilket innebär resignation inför förtryck, eller tjockt, där individen aktivt samtycker till det. Individer kan pendla mellan dessa tillstånd beroende på omständigheterna och vilken form av ideologisk påverkan de utsätts för.
Övertro på "sunt förnuft
En form av tankemässig stagnation där "sunt förnuft" ses som den enda giltiga grunden för att förstå världen. De som går bortom detta förnuft och problematiserar dess begränsningar ses som irrationella.
Dumbildning och skenbildning
Dumbildning innebär att man tror sig vara bildad men endast har en begränsad och ytlig bildning. Skenbildning används för att signalera status och skryta om bildning, men saknar ofta en djupare medborglig bildning.
Hyckleri, dubbeltänk och bullshit
Hyckleri och dubbeltänk innebär att hålla motsägande idéer samtidigt. Bullshitifiering innebär att både individen och organisationer domineras av innehåll och handlingar som saknar verklig mening. Graeber (2019) beskriver "bullshitjobb" som jobb utan syfte eller verkligt bidrag. Bullshitifiering kan också ske genom onödiga processer och skådespel, vilket skapar cynism och emotionell dissonans. Bullshit kan vara ett resultat av ”organisering av hyckleri” (Brunsson, 2007). Organisering av hyckleri, enligt Nils Brunsson, innebär att organisationer hanterar motstridiga krav genom att separera tal, beslut och handling. De säger vad intressenter vill höra (t.ex. stöd för hållbarhet), fattar beslut baserade på interna behov (t.ex. vinstmaximering) och agerar efter praktiska krav, även om det motsäger deras uttalanden. Detta hyckleri fungerar som en strategi för flexibilitet, legitimitet och anpassning, vilket hjälper organisationer att överleva och navigera i en komplex och kravfylld miljö.
Funktionell dumhet
Enligt Alvesson och Spicer innebär funktionell dumhet att anpassa sig till något som man inser är korkat och sluta ifrågasätta det (2012).
Sekundär-illitterat
Enzensberger beskriver sekundär-illiterära som läskunniga personer som inte använder läsningen för reflektion utan enbart som ett funktionellt verktyg i arbete och konsumtion. Postlitterärhet är ett steg längre, där man lever som om man inte kan läsa längre texter. Mark Fisher menar att kapitalismen bidrar till detta genom att prioritera känslor framför reflektion, med fokus på bilder, korta klipp och muntligt innehåll (2011). Detta förstärktes av Tv:ns intåg och accelererade med sociala medier och on demand-tjänster. Postlitterärhet gör det svårare att engagera sig i krävande texter och bidrar till depressiv hedonism, där underhållning ersätter meningsfull aktivitet. Fisher beskriver detta som ett resultat av en överbelastad vardag: "Only prisoners have time to read, and if you want to engage in a twenty-year long research project funded by the state, you will have to kill someone." (Fisher, 2011). Denna utveckling underminerar förmågan att tänka kritiskt och reflektera djupare över samhället.
Icke-reflexivt icke-handlande
Fingrande
Hartmut Rosa beskriver det som "kulturen av den sänkta blicken" (culture of the lowered gaze), där vi konstant tittar ner i våra smartphones. Detta speglar en nedåtblickande utblick, en gest av undergivenhet eller hukande hållning (Rosa, 2019, 182). Byung-Chul Han använder en liknande metafor och menar att vi, i stället för att handla, nervöst och frenetiskt fingrar på våra mobiler – en bild av vår tid präglad av distraktion och rastlöshet.
Kompetensavveckling
Richard Sennett beskriver hur den moderna människan har blivit "kompetensavvecklad" (deskilled) i både arbetslivet, privatlivet och som medborgare (2013). Genom våra avancerade verktyg och teknologier har vi blivit så beroende av experter att vi alltmer förlorar känslan av egen kompetens. Detta påverkar vår förmåga att lära ut och fostra framtida generationer (Alvesson 2019), och i förlängningen vår robusthet i att hantera livets utmaningar (Furedi, 2019). Terapikulturens framväxt bidrar till att göra människor än mer självfokuserade och nivellerande, utan att rikta dem mot ett liv präglat av mening och medborgarskap. Alvesson menar att den ökade stressen i arbetslivet och utbildningen ofta beror på låga förmågor att hantera de uppgifter vi ställs inför (2013, 2021). I skolan syns detta i elever med låg läsförmåga och bristande studieteknik, vilket skapar ett kumulativt underskott av kunskaper och färdigheter. Sennett hävdar att vi också har förlorat förmågan till samarbete, vilket delvis beror på kortsiktigheten i arbetslivet, där karriärfokus och hopp mellan jobb minskar möjligheten att bygga djupa samarbeten. Många saknar insikt om hur dåliga de är på att samarbeta eftersom de aldrig fått uppleva verkligt gott samarbete. Martha Nussbaum har också pekat på hur institutionella begränsningar ofta hindrar människor från att utveckla sina potentialer. Sennett varnar för att denna kompetensavveckling gör oss oförmögna att vara "våra egna mästare" och i stället alltmer beroende av andra. Över tid leder detta till ett enormt kumulativt underskott av förmågor och kunskaper, där åldrandet ofta förvärrar problemet genom minskad hjärnflexibilitet, snarare än ökad visdom.
Reaktionär passivitet
Reaktionär passivitet är en form av passivitet där individen föredrar status quo framför förändring, vilket gör att man varken ifrågasätter eller agerar mot det rådande tillstånd av orättvisor.
Epistemisk egocentrism
Är en bristande förståelse för den andra sidan, där ens eget kunnande centreras runt ens eget ego (Martin i Campbell, 2024). Det är inramning av moral runt sig själv som överlägsen den andre.
Naiv realism/naiv teknokratisk realism (Popper, Friedman, 2020): En tro och upplevelse att man kan se sanningen och verkligheten precis som den är med lätthet. Man tror generellt att experter håller med ens åsikter och att lösningar på samhällsproblem generellt är lätt att skapa.
Naiv performativitet
En naiv tro att ens teorier, kategorier, perspektiv inte har en påverkan på den omvärld man lever i, trots att klassifikationer kan förändra människor och att teorier kan vara performativa. (Callon, 1998, Hacking, 1995).
Reflektiv icke-handlande
Reflexiv impotens
Detta är en diagnos som Mark Fisher ställer i början av sin bok Kapitalistisk Realism som är väldigt vanlig. Fisher definerar den så här:
”De vet att situationen är dålig, men de vet dessutom att de inte kan göra någonting åt det. Men denna ”kunskap”, denna reflexivitet, är inte ett passivt observerande av ett redan existerande sakförhållande. Den är en självuppfyllande profetia.” (Fisher, 2011, 41).
Detta menar Fisher är en ”outtalad världsåskådning hos unga britter” likväl hos en stor del av resten av världens befolkning. Reflexiv impotens har oftare benämnts som cynism.
Cynism kan beskrivas
Cynism kan beskrivas som en passiv intellektualism där individen bygger en "renad identitet" (Reisman, 1950) baserad på att förstå världen, samtidigt som man tänker att den inte kan ändras. Denna inställning står i kontrast till kynism, som enligt Sloterdijk (1987) prioriterar handling över teori. I stället för att leda till en frigörande medvetandegörande process (Freire, 2000) kan cynismen bli en barriär där man lär sig mer om sitt förtryck men inte agerar. Cynismens djup kan beskrivas som "tunn" eller "tjock," beroende på hur djupt rotad medvetenheten om sociala problem är och hur ofta man återvänder till detta tillstånd för att hantera det sociala. Det är ett tillstånd av distanserad medvetenhet, där man förstår problemen men agerar som om man inte gjorde det. C. Wright Mills beskriver hur kunskap om världens problem kan skapa maktlöshet och frustration:
"The more we understand what is happening in the world, the more frustrated we often become, for our knowledge leads to feelings of powerlessness. We feel that we are living in a world in which the citizen has become a mere spectator or a forced actor, and that our personal experience is politically useless and our political will a minor illusion. (Mills, 2000).
Cynismen blir därmed en form av intellektuell paralys där maktlöshet och resignation tar över, i stället för att leda till handling. Detta står i kontrast till Nietzsches idé om "viljan till dumhet," där en viss grad av galenskap är nödvändig för att våga förändra och destabilisera en överdriven tro på förnuft. I detta perspektiv kan "galet förnuft" fungera som ett verktyg för att bryta upp rationell stagnation och öppna dörrar för kreativ handling och förändring.
Splittrad reflexivitet enligt Margaret Archer (2007, 93) beskriver en fragmenterad och inkonsekvent inre dialog som gör det svårt för individen att fatta beslut och agera sammanhängande. Det uppstår ofta i instabila eller konfliktfyllda sociala sammanhang och leder till osäkerhet, passivitet eller impulsiva handlingar. Individer med splittrad reflexivitet har svårt att skapa en stabil identitet eller planera för framtiden, vilket hindrar effektiv handling och personlig utveckling. En del av detta är ett tvivel som har kommit att dominera. Dostojevskij skrev att tänkande kan vara sjukdom om den tas till överdrift. Det tvivel som är en del av en splittrad reflexivitet kan ta sig i uttryck som Jacoby fångar väl i denna passage:
”When Laing writes that "human beings are constantly thinking about others and about what others are thinking about them, and what others think they are thinking about the others, and so on," 211 he neglects to add the crucial qualification: not all human beings, but human beings who have been mesmerized and mutilated. "Human beings" seek double and triple confirmation when the first fails; and the first fails when the ego that advances it fails. The ego, frightened over its own fragility, seeks endless confirmations it can neither give nor receive. The logic of human relations approaches the logic of paranoia: in every nook and cranny lurks danger. Confirmation hardly allays the fears; one needs meta-confirmation and meta-metaconfirmation. "What I think you think of me reverberates back to what I think of myself, and what I think of myself in turn affects the way I act toward you; this influences in turn how you feel about yourself and the way you act toward me, and so on." "And so on": the task is endless, without escape or exit. In the prison of mirrors which is society, the lifers stare at the mirrors for signs of life. Multiple reflections are the opium for the multiple wounds the ego has suffered. This is not to argue that in a future and human society confirmations and meta-confirmations would not exist; they undoubtedly would. But they become an exclusive pastime in a society where the ego is profoundly injured. Total confirmation is an imperative where total insecurity is a reality.” (Jacoby, 1996)